Nils Marklund var född och uppväxt i Arvidsjaur, där han också bodde och verkade under hela sitt liv. Han var son till E.F. Marklund (1851-1919) från Piteå, som kom till Arvidsjaur under 1800-talets senare del som inspektor för skogsbolaget Munksund/Ytterfors.
Tjänstebostaden Marklundsgården uppfördes cirka 1880 åt Nils Marklunds far i korsningen Storgatan-Västra Skolgatan, på den plats där idag Hellgrens Ur finns beläget. Den närliggande och för Arvidsjaursborna välkända "Marklundsparken" har fått sitt namn efter denne man som efter pensioneringen lämnade tjänstebostaden och flyttade med sin familj till sin privata bostad som låg i hörnet Storgatan-Västlundavägen. Ett hus som revs 1966 och som låg på den plats där idag postens brevhantering har sitt säte.
Arvasgården
Den byggnad denne skogsinspektor hade som sitt arbetskontor är bevarat, men flyttat och i dag välkänd som "Arvasgården".
E.F. Marklund var för övrigt också förättningsman när gränsen mellan kyrkan och municipalsamhället Arvidsjaurs marker skulle dras vid förra sekelskiftet. Man kom då i gräl om på vilken sida av gränsen en speciell tall stod. E.F fick då slut på grälet genom att själv köpa trädet för fem kronor. Tallen finns nära flygbryggan vid Arvidsjaurssjön och har fått stå kvar där genom åren trots flera avverkningar.
Klagade på tidningstätheten
Nils Marklund är född och uppvuxen i Marklundsgården. En byggnad som för övrigt fortfarande också är intakt men som numera är flyttat och i många år var känd som både församlingshem och soldathem, men som idag "härbärgar" och ägs av företaget Lapland-Lodge.
Efter studier på handelsinstitutet i Stockholm kom Nils Marklund igen till Arvidsjaur och arbetade sedan mellan åren 1918-1924 hos sin far vid Ytterfors/Munksund skogförvaltning. 1924 blev han vald till skol- och kyrkokassör för att därefter i fem år inneha tjänsten som kommunkassör. 1933 fick han jobbet kommunkamrer, ett jobb som kommunchef som han sedan kom att ha ända till sin pensionering 28 år senare.
Ihågkommen som en ordningssam och omtyckt arbetschef, som skötte kommunens ekonomi på ett mycket plikttroget och noggrant sätt.
Som kuriosa kan nämnas att i sin kamp att hålla nere kommunens kostnader så skrev han artiklar om de höga annonskostnader kommunen hade till följd av att lagen sade att man var tvungen att annonsera i alla tidningar som hade redaktion på orten. Kanske förståeligt då det under delar av både 1940- och 50-talet fanns hela sju (!) tidningsredaktioner i Arvidsjaur. Förutom de två största PT och Norran hade då även Norrländska Socialdemokraten (NSD), Norrbottens-Kuriren, Norrbottens Allehanda, Norrskensflamman och Nordsvenska Dagladet egna kontor i Arvidsjaur.
Stort musik- och idrottsintresse
Nils Marklund var aldrig aktiv politiker under sin yrkeskarriär. Men det sägs att han hade en enorm personkännedom om kommunmedborgarna.
På fritiden var idrotten hans stora passion, ett intresse som han skulle behålla genom hela livet. Som ung på 1920-talet var han i många år aktiv fotbollsspelare i det AIF-lag som förutom honom själv innehöll många av dåtidens manliga Arvidsjaursprofiler. Andra idrotter som han aktivt sysslade med i ungdomsåren var också tennis och diverse friidrottsgrenar.
Nils Marklund var även mycket musikintresserad. Han var duktig fiolspelare som tillsammans med samtida musikanter som Hugo Stenlund och Ivar Steinvall ofta träffades för gemensam musikutövning.
Marklund tillhörde också en av pionjärerna och initiativtagarna till bildandet av ortens Lions Club-avdelning
Nils Marklund drabbades av hjärtbekymmer och avled 1965 vid endast 66 års ålder.
Allmänbildad
tänkare och humorist
Den som minns denne kommunale trotjänare väl är förstås hans egen son, den nu 75-årige Nils-Erik Marklund. Också han en välkänd profil i Arvidsjaur.
-Mitt mest bestående minne av pappa är nog att han var en allmänbildad, lite tänkande och oftast tillbakadragen man som emellanåt också tillsammans med sina vänner kunde vara en mycket stor humorist, säger Nils-Erik.
- Han var mycket idrottsintresserad och jag minns att han sparat en del idrottspokaler som han erövrat i sin ungdom. Jag har också fått mig berättat att hans aktiva idrottskarriär avslutades tvärt någon gång på tidigt 30-tal då han i samband med tennisspel råkade trampa på en boll och ramlade så illa att slog huvudet i den cementbana man spelade på, berättar Nils-Erik.
- Han var sekreterare i bland annat kommunfullmäktige och han lärde mig hur mycket det underlättade som sekreterare att efter ett möte alltid skriva protokollet direkt när man kom hem i stället för att vänta till dagen efteråt.