Beda Nilsson, född Holmberg, var född 1921 och äldst bland sex syskon. Hon föddes och växte upp i den lilla inlandsbyn Hällsel i Arvidsjaurs kommun, beläget på norra sidan av Byskeälven. En by som under tidiga delen av förra seklet bara bestod av två bebodda gårdar och som saknade bekvämligheter som elektricitet och telefon.
Väglöst land
Beda har själv vid flera tillfällen berättat om sin uppväxt i väglöst land, där avståndet till närmaste väg var sju kilometer och om de vedermödor och kommunikationsproblem som därmed kunde uppstå. Exempelvis då hon och kompisarna under tonårsåren skulle åka på dans eller besöka olika tillställningar utanför hembyn.
"Vintertid var det ofta skidor som gällde och på sommaren tog vi oss fram antingen med båt eller med apostlahästarna", har Beda berättat.
Ganska snart skulle det visa sig att Beda Nilsson hade ärvt sin mor Syna Holmbergs konstnärliga och hantverksmässiga ådra och det var framför allt genom sina skinn- och vackra tennarbeten som hon uppmärksammades. En del av hennes gedigna hantverksarbeten finns för övrigt bevarade till allmän beskådan på Hembygdsgården.
Inbiten samlare
Bedas arbetsliv lär ha börjat i tidiga år som expedit vid anrika Malms livsmedelsbutik i centralorten Arvidsjaur. Därefter jobbade hon en tid vid Edströms kiosk innan hon anställdes på annonsavdelningen vid NSD, en av sju (!) tidningsredaktioner som under 1940- och 50-talet fanns i Arvidsjaur.
Beda Nilsson var under många år en inbiten samlare av olika saker hon gillade, bland annat gräddkannor och andra antikviteter, liksom tomtar. Det sägs också att hon även såg till att samla sin make Max avlagda pipor som hon snyggt förvarade i ett speciellt pipställ.
Föreningsmänniska
Maken Max Nilsson från Hålbergsliden, som Beda gifte sig med 1948, var för övrigt byggnadsarbetare och blev genom åren även han välkänd genom att utanför arbetslivet inneha både politiska, och fackliga uppdrag.
Beda Nilsson var i många år aktiv och eldsjäl i en rad lokala föreningar, bland annat ortens husmodersförening, nykterhetsorganisationen IOGT samt inte minst inom Socialdemokraternas kvinnoförening. Därav hennes smeknamn "Förenings-Beda".
Hennes intresse och engagemang för facket och politiken innebar att Beda fick många uppdrag inom sitt parti, både lokalt men också på länsnivå.
Första kvinnan i S-distriktet
Hon innehade under många år förtroendeuppdrag för sitt parti och satt som ledamot i flera kommunala nämnder, bland annat var hon vice ordförande i byggnadsnämnden.
Senare kom hon även att vara verksam på länsnivå med ledamotsuppdrag i såväl landstinget som länsstyrelsen. 1971 blev Beda som första kvinna någonsin invald som ledamot i Norrbottens S-distrikts styrelse.
Gamla kollegor inom kommunpolitiken i Arvidsjaur minns Beda Nilsson som en både engagerad och drivande person, inte minst när det gällde rättvise- och kvinnofrågor. Hon är även ihågkommen för sitt alltid vänliga sätt och att hon i officiella sammanhang alltid såg till att vara mycket välklädd.
På äldre dagar ägnade hon mycket av sin tid åt att vårda och vistas i sina två fritidshus i Hällsel och Framnäs.
Beda Nilsson avled i december 2004 vid 83 års ålder.
"Ville alla väl"
En som lärde känna både privatpersonen, politikern och föreningsmänniskan Beda Nilsson är Monica Jansson, också hon en kvinnlig politisk S-profil i Arvidsjaur som när hon 1982 började arbeta politiskt kom att bli den yngsta invalde ledamoten någonsin i Arvidsjaurs fullmäktige.
Under åren 1995-1996 blev sedan Monica historisk genom att som första kvinna bli vald till ordförande i Arvidsjaurs kommunfullmäktige.
- Jag och Beda blev mycket goda vänner genom främst vårt engagemang i vårt partis lokala kvinnoklubb. Jag upplevde henne som en mycket social och snäll person som hade ett stort hjärta och som ville alla medmänniskor väl.
- Hon kunde visserligen ibland se lite småstressad ut i sin dagliga framtoning men var samtidigt mycket målmedveten och drivande i det som intresserade henne, inte minst då kvinnofrågor och i kampen för att få in fler kvinnor i politiken.
- Jag minns också tydligt hur Beda de sista åren innan hon slutade jobbade för att jag skulle gå i hennes fotspår och bli hennes politiska "arvtagerska", säger avslutningsvis Moncia Jansson, som i dag inte har kvar några politiska uppdrag.