En släktutredning som väckte stort intresse
Lundström inledde med ett historiskt svep över utvecklingen i inlandet från 1300-talet till nutid. Det finns visserligen en mantalslängd från 1556 för Piteå lappmark, men det är först från mitten av 1700-talet som man kan få en klar bild av befolkningen i Arvidsjaur och Arjeplog.
- Jag är färdig med i stort sett alla nybyggare samt en del av samebyarna inom Arjeplog, uppgav Lundström, som har kvar att bearbeta tre av samebyarna.
Gruvfyndet i Nasafjäll på 1630-talet kom att få stor betydelse för Arjeplog.
- Till och med en stadsplan upprättades, berättade Lundström, med plats för kyrka, torg, handel och samer. De stora förhoppningarna grusades dock.
Det var prästerna som placerades i Arjeplogsområdet samt deras kvarstannade barn som lade grunden till "folkstammarna" i den stora fjällkommunen. Folket i Arjeplog gifte sig ofta med Pitebor, folk i Arvidsjaur däremot med Skelleftebor.
Silverdoktorn Einar Wallquist delade på sin tid upp
Arjeplogs befolkning i fyra stora grenar. Lundström ansåg för sin del att det borde vara fem (Laestadius, Fjellström, Zackrissläkten, Burman och Holmström). Hans energiska forskning har visat att alla dessa grenar med tiden blev ingifta i varandra varför man kan förenklat kan säga att alla kan samlas i en gren -
Laestadius.
När Lundström skickade runt sin egen antavla utbrast plötsligt Kicki Åström, att "det här är ju mina släktingar". Åström, som är ordförande för släktforskarna i Arvidsjaur, och Lundström visade sig ha samma anor. Helt oväntat var de plötsligt släkt med varandra.
Givetvis kom Lundström in på släktsjukdomen porfyri som drabbat Arjeplog hårt samt på den våldsamme prästen Sigvardus Granberg, vars liv ändades vid i en tragisk drunkningsolycka (mordfall?) på Storavans vatten.
Lundströms pärmar med
digra släktutredningar väckte givetvis stort intresse hos
åhörarna. Arrangör var Arvidsjaurs släktforskarförening och ABF.
Så jobbar vi med nyheter