Elsa Lindberg, som hette Jonsson innan hon gifte sig, växte upp invid Arvidsjaurssjön i ett samiskt hem där pappan var renskötare till yrket. Familjen drev också ett litet jordbruk vars avkastning hjälpte till i försörjningen.
Grundskolan i sex år gick hon i Timmerheden utanför Arvidsjaur innan Elsa vid 15 års ålder blev frälsningssoldat. Senare efter utbildning avancerade hon till officer och därefter också till officers-kapten inom den armé som har sitt ursprung i England och som i dag finns i över 100 länder. I Sverige fick Frälsningsarmén sitt fäste i slutet av 1800-talet och man bedriver idag kårverksamhet och socialt hjälparbete på 170 olika platser.
Som de flesta andra utbildade officerare inom kåren så var också Elsa Lindberg under många år verksam på ett flertal olika orter runt om i landet, bland annat i Dalarna och Närke.
När undertecknad sommaren 1994 fick göra en stor intervju med den då 73-åriga Elsa berättade hon om sitt kringflyttande liv och de diverse udda regler som gäller inom Frälsningsarmén. Bland annat om att det så länge hon mindes varit praxis att officerare av sin kommendör får en kallelse om byte av verksamhetsort med jämna mellanrum.
Höll på traditionerna
Vid vårt möte berättade Elsa Lindberg också öppenhjärtligt om den organisation hon menade för en oinvigd i vissa stycken säkert kan tyckas vara både konservativ och ålderdomlig. Exempelvis om den regel som säger att en utbildad officer inom Frälsningsarmén blir omflyttad till ”vanlig” menig om han eller hon fattar tycke och gifter sig med en person som inte är officersutbildad.
– Ett föråldrat system tycker nog en del men jag anser att vi bör hålla på de traditioner som följt Frälsningsarmén genom alla år, menade Elsa som också uttryckte viss oro för den sviktande ungdomsverksamheten och därmed hela Frälsningsarméns framtid i Arvidsjaur. Detta med tanke på den höga medelålder som då fanns inom den lokala kår som år 1994 innefattade 15 frälsningssoldater och ett 50-tal så kallade hemförbundsmedlemmar.
– Min uppgift idag som kårledare är förutom planering och representation att bland annat göra hembesök hos gamla och hålla olika möten, sång- och andakter, klargjorde den vid tillfället 73-åriga Elsa som vidare berättade att hon på 70-talet sökte sig tillbaka till sin uppväxtort och att hon parallellt med sitt berömvärda arbete i kåren fram till sin pensionering också jobbade inom hemtjänsten i Arvidsjaur.
Även om nestorn Elsa på äldre dar drabbades av besvärande värk i sina leder så deltog hon ändå fram till mycket hög ålder vid olika evenemang i kårlokalen, bland annat ville hon inte missa de traditionella julmässorna.
Elsa Lindberg avled i augusti 2012 vid 92 års ålder.
En stillsam och snäll person
En som lärde känna mångåriga kårledaren Elsa Lindberg väl är frälsningssoldaten och nuvarande kontaktpersonen i Arvidsjaur Ann-Mari Andersson. Hon blev medlem i Arvidsjaurs Hemförbund redan i slutet av 1950-talet och tillhör i dag en av Arvidsjaurskårens sammanlagt 14 frälsningssoldater.
– Tyvärr saknar vi idag både fast kårledare och den ungdomsverksamhet vi så väl skulle behöva, säger Ann-Mari som ändå menar att dagens kår i Arvidsjaur bedriver en relativt stor aktivitet med tanke på dess storlek.
– Vi har våra träffar och anordnar med jämna mellanrum bland annat möten och trivselträffar med inbjudna sånggäster, berättar hon.
Ann-Mari Andersson minns främst Elsa Lindberg som en snäll person som dessutom var en mycket god mötestalare.
– Elsa kom att bli en mycket välkänd person i samhället. Hon var en uppskattat kårledare som hade en mjuk och stillsam framtoning. Hennes idoga arbete inom kåren efter hemkomsten till Arvidsjaur var helt klart betydelsefull och viktig för vår hjälpverksamhet, summerar kontaktpersonen Ann-Mari Andersson.