Karl Oskar Lundberg var en man med utstrålning som inte lär ha lämnat någon person han mötte oberörd. Han föddes år 1902 i Rönnberg, där han också växte upp och bodde under större delen av sitt nästan 90-åriga liv. Många äldre inlandsbor minns denne temperamentsfulle man mycket väl. I hembyn Rönnberg drev Lundberg, tillsammans med sin hustru Medora, i många år ett mindre jordbruk. Hans huvudsakliga sysselsättning var ändå skogsarbete. Kalle går till historien som en de absolut sista skogsarbetare vid dåvarande Domänverket som körde fram det timmer han fällde med hjälp av häst och släde.
Smeknamnet "Ekorr-Kalle" fick Lundberg som en följd av att han under ett flertal vintrar på 1920 - och 30-talet bytte ut skogsarbetet och i stället blev en framgångsrik ekorrjägare.
Enligt sonen Ossian Lundberg tjänade hans pappa under dessa långa och strapatsrika jaktturer efter ekorrar mera pengar än vad Kalles två bröder tillsammans under samma tid lyckades arbeta ihop med häst i timmerskogen.
Detta då genom att sälja skinnen av de många ekorrar som han lyckades skjuta och sedan flå. Jakten blev dessutom en viktig källa till mat då just ekorrkött enligt sonen Ossian ofta tillhörde familjen Lundbergs middagsmeny under denna tidsepok.
God historieberättare
Kalle Lundberg drabbades vid knappa 20 års ålder av "spanska sjukan. Kalle klarade livhanken men "spanskan" fick dock till följd att han under resten av sitt liv var drabbad av kraftigt nedsatt hörsel.
Den nedsatta hörseln hindrade dock inte honom från att nu bli ihågkommen som en stor humorist som ständigt var beredd att pröva på nya saker i livet. Mest blev han omtalad som en mycket duktig hästkarl och kunnig jägare. Men många minns honom också som en god historieberättare som med humor, spjuveraktighet ofta lockade åhörarna till glada skratt.
Men han gjorde sig även vida känd som en handlingskraftig och ganska hårdförd person i vissa sammanhang. Som exempelvis i rollen att hålla efter strejkbrytande arbetare i samband med 1930-talets skogsarbetarstrejk.
K.O., som han också emellanåt i folkmun kallades, var politiskt intresserad och som flertalet andra i ortsbor i då allmänt omtalade "röda Rönnberg" var förstås också Kalle en inbiten kommunist där tidningen Norrskensflamman var det självskrivna husorganet.
Han var en man som ända upp i hög ålder ständigt ville hitta nya utmaningar. Vid över 60 års ålder ställde han exempelvis upp i en tuff snöskotertävling och han drog sig inte heller för att som pensionär exempelvis utöva utförsåkning på skidor vid en egenhändigt i ordningsställd slalombana.
Just snöskoteråkning var något Lundberg tidigt blev intresserad av. Han tillhörde också en av pionjärerna i bygden när det gällde att både äga och framföra snöskoter.
Skrev ner sin levnadshistoria
Sedan "Ekorr-Kalle" på 60-talet pensionerades från skogsarbetet vid Domänverket blommade hans slumrande poetiska ådra ut på allvar.
Han efterlämnar ett flertal dikter och sångtexter där innehållet i prosa och poesiform beskriver händelser från det egna livet.
Kalle Lundbergs passion på äldre dar blev dock att nedteckna en självbiografi om sitt liv.
En berättelse som sträcker sig ända från ungdomsåren upp till mogen ålder.
Det är memoarer som han både för hand och med hjälp av en skrivmaskin jobbade med i över fem år och vars innehåll Kalle själv gav arbetsnamnet "En skogsproletärs liv och leverne".
Lundberg hann med att färdigställa två välfyllda pärmar till det han hoppades bokmanuskript, som är författat i episk stil, det vill säga i en berättarform där dialogen inte dominerar.
Lundbergs ambition var att hans livsberättelse skulle bli uppslag till en bok, som han själv föreslog skulle få titeln "En skogsproletärs liv och leverne", kom dock aldrig att förverkligas.
Efter ett liv i Rönnberg under mera än ett halvt sekel så lämnade han och hustrun Medora i slutet av 60-talet det egna huset i hembyn och flyttade till en pensionärslägenhet i centralorten Arvidsjaur.
Under de sista levnadsåren försämrades hälsan och Karl Lundberg avled 1991 vid 89 års ålder.
Snöskoterpionjär
En som mycket väl minns denne livfulle man är förstås sonen Ossian Lundberg, som för övrigt ärvt en del av sin fars poetiska ådra vilket bland annat fått till följd att han förutom att han skrivit en del egna vistexter också emellanåt tonsatt och genom sång framfört några av sin fars skapelser.
- Mitt kanske starkaste minne av pappa är nog ändå de många och minnesvärda fisketurerna till Piteälven som vi gjorde tillsammans under mina ungdomsår, berättar Ossian som fortfarande bor i det hus i Rönnberg där hans föräldrar levde i så många år och där han själv också är uppväxt.
"Ekorr-Kalle" var enligt sonen Ossian en humoristisk och temperamentsfull man med en mycket stor energi i sin annars ganska lilla kroppsbyggnad.
- Han blev i slutet på 50-talet mycket fascinerad av den dåtida nymodigheten snöskoter. Jag minns tydligt så nöjd och uppåt han var när han köpt sin första skoter, säger Ossian som tror att hans far nog sörjde att hans idoga arbete med självbiografin aldrig blev fullbordat.