Han var också en stor berättare som i de mest skilda sammanhang och med glimten i ögat kunde varva att framföra sina ofta specialskrivna dikter om vardagspoem med historieberättande.
Holmfrid Boman var född och uppväxt i Malmberget. Tillsammans med sin mor flyttade han redan som 12-åring till byn Utterträsk, Arvidsjaur,
Där blev han småningom verksam som jordbrukare och skogsarbetare och senare även egen företagare. En tid drev han ett eget sågverk i byn.
Det företag han etablerade, med ett flertal anställda, sysslade bland annat med sågning av timmer samt kolningsarbete.. Ett år lär hans kolningsföretag ha producerat och levererat hela 48 järnvägsvagnar träkol, vilket ansågs som vara en ansenlig volym med dåtida mått mätt.
Mest känd bland allmänheten blev Holmfrid Boman för sin poetiska begåvning.
Från tidigt 1930-tal, och ända fram till sin död ,medverkade Holmfrid i olika tidningar genom sin skriv- och verskonst.
Vardagspoesi på rim
Holmfrid Bomans signum var vardagspoesi. Hans versproduktion var nästan alltid, trots allvarliga ämnen, skrivna med rim, humor och med glimten i ögat. I hans dikter behandlades alla tänkbara iakttagelser, händelser och företeelser.
Emellanåt fanns också inslag av både satir och naturromantik i den tänkvärda ämnesspridning som inte sällan hade lokal prägel.
När man idag frågar äldre inlandsbor som kommit i kontakt med hans dikter och verser tycks alla vara överens om denne gladlynte och utåtriktade profil var en man med en poetisk begåvning långt utöver det vanliga. Liksom att hans vardagspoem var att betrakta som en välkommen motpol till den då ofta mer högstämda och ”seriösa” poesin.
Boman gjorde sig även välkänd och uppskattad genom sin goda berättarkonst. Med otaliga historier lagrade i sitt minne var han en ofta sedd gäst i festliga sammanhang där han kunde varva sina ofta specialskrivna dikter med historieberättande. Till och med vid en och annan begravning lär Holmfrid ha varit anlitad för att läsa upp egna dikter om den avlidne.
”Sågande” sportreporter
Så småningom ledde Holmfrid Bomans skrivlust till att han förutom sin mångåriga poesimedverkan i dagstidningen under signaturen ”Bomans Pojke” emellanåt också anlitades som lokal sportreporter.
Även där kom Bomans referat att emellanåt ”sticka ut”och skilja sig från det vedertagna. Ett exempel på detta är ordvalet i den text han levererade efter en match mellan Auktsjaur b och Pjesker (6-1). I referatet sågade han bortalaget med följande ord:
”Bortalaget gjorde en mycket svag match. Centerforward totalt i bottenklass. Likaså högerhalvbacken. Med högerinnern på centerplats torde resultatet blivit ett annat”.
Inga snälla ord även om han säkert även då uttryckte sitt tyckande med glimten i ögat.
Under senare delen av 1960-talet lämnade Holmfrid Boman Arvidsjaurstrakten för att jobba som lokalredaktör i Burträsk. Åren innan pensioneringen var han verksam som arkivarie för Skellefteå kommun.
De sista åren av sitt liv bodde han i Holmsund utanför Umeå, där han också avled 1976, 72 år gammal.
Nära relation med fadern
Vid sin död efterlämnade Holmfrid Boman långt över tusen opublicerade dikter bevarade i flera fullproppade A4-pärmar. Ett urval av denna kulturskatt har genom Arvidsjaurs kommuns försorg för några år sedan sammanställts till en uppskattad bok.
78-årige Sture Boman, bosatt i Moskosel, är ett av Holmfrids sex barn som idag finns utspridda runt om i landet. Han har också ärvt en del av faderns konstnärliga anlag om än i lite annan form. Bland annat då som populär revyskådespelare i lokalt välkända teatergruppen Kojfolkets ensamble.
Sture Boman hade under uppväxtsåren i byn Utterträsk en mycket nära relation med fadern:
- Min mor dog när jag bara var två år gammal så det blev naturligt att jag under uppväxten ofta hängde med pappa på olika saker både privat och i hans arbetsliv, säger Sture Boman.
Han minns bland annat fadern som en flitig mångsysslare som förutom att han nära nog dagligen plitade på sina dikter också hade ett stort juridiskt intresse. Han var även en självlärd men duktig dragspelare.
- Att far nu långt efter sin död kommit i fokus genom att en del av de bevarade dikterna och verserna givits ut i bokform är förstås något vi hans barn tycker är trevligt och gläds över, säger Sture Boman.