Ture Berggren föddes 1927 och växte upp i Glommersträsk. Som tonåring i början på 1940-talet kom Ture in i byns förenings- och idrottsverksamhet och han var under 40- och 50-talet omtalad och mycket duktig i både fotboll, bandy och som ishockeyspelare i Glifs gulsvarta dräkt. Under många år var han dessutom även aktiv i både tennis, banskytte och minigolf.
Vintertid gjorde sig Ture känd som en teknisk och målfarlig lirare med klubba och puck, vilket också många meriterade motspelare fick erfara. Bland annat ishockeystorheter som Göte Almqvist och Hasse Svedberg lär ha haft stora bekymmer med Tures smarta "dragningar"när de med sitt Skellefteå AIK gästade Glommersträsk för match.
Ture hann dock aldrig på riktigt allvar spela med i det Glif-gäng som under senare delen av 50-talet och långt in på 60-talet kom att profilera sig som ett av länets absolut bästa ishockeygäng.
Men det var nog ändå som fotbollsspelare som idrottspubliken minns bolltalangen Ture Berggrens bedrifter allra mest. Glommersträsksonen hade nämligen begåvats med en medfödd bollkänsla.
Både då som bollgeni med fötterna men också för hans eminenta nickförmåga.
Har svenska målrekordet
Mest uppmärksammat blev förstås det faktum att Ture Berggren i seriematch mellan Glommers och Kusfors 1952 sköt hela 17 mål. Detta i en match där hans Glif vann med osannolika 22-0!
Uppmärksammat i både lokal och rikspressen blev också den gång då den vanligtvis bombsäkre straffskytten Ture efter att i tio år och över 50 inslagna straffar på raken "äntligen" missade att göra mål från elvameterspunkten.
I en artikel som undertecknad fick göra med Ture Berggren 1988,långt efter det han slutat som aktiv, kommenterade han dessa båda händelser med glimten i ögat som två minnesvärda idrottshändelser som för evigt fanns bevarade i hans minne.
"Jag har inte hört att någon ännu slagit mitt målrekord. Mina 17 mål i samma match blev mycket uppmärksammat men i ärlighetens namn måste jag ju också tillstå att vårt motstånd var långt ifrån det allra bästa i den matchen", erkände målsprutan Berggren med ett brett leende.
Och när det gällde de många straffmålen och den slutliga missen så tycktes Tures minnesbild av den händelsen vara än tydligare:
"Jag sköt alltid straffarna ganska hårt på samma ställe vid målvaktens vänstra stolpe en bit upp från marken. Det gick bra i tio år innan den olycksaliga missen kom den 15 augusti 1954 då jag träffade stolpen", berättade han.
Fällde Puskas
I artikeln berättade han om hur han i en korpmatch sommaren 1960 spelade mot, och även sparkade omkull, den ungerske världsstjärnan Ferenc Puskas. Detta i samband med Puskas besök i Arvidsjaur, som då gästspelade i en match mellan två inlandskombinationer.
"Plötsligt låg vi där raklånga tillsammans på planen han och jag. Han fick förstås frisparken men jag kan i alla fall skryta med att jag en gång ha fått superstjärnan Puskas på ordentligt fall", berättade Ture.
Trots en del anbud valde supertalangen Ture Berggren att inte prova lyckan som fotbollsspelare i något större sammanhang. Han blev sin modersklubb Glif trogen och avslutade i stället sin aktiva idrottskarriär 1957 som 30-åring.
"Civilt" var Ture under ungdomsåren handelsanställd vid dagligvarubutiker i Glommers och Moräng. En tid på 50-talet även vid Konsum i Arvidsjaur där han också träffade sin blivande fru Sara.
Efter giftesmålet och flytten till Arvidsjaur 1960 jobbade han sedan under större delen av sitt återstående yrkesliv som förrådsman vid försvarets anläggning i Fjällbonäs.
Bollgeni och
lysande musiker
Parallellt med idrotten var Ture i många år en välkänd och duktig musiker som spelade i ett flertal lokala jazz -och dansband. Den längsta tiden då i välkända och populära Per-Erik Öhmans orkester.
Han var även en tid var anlitad som musiklärare vid ABF.
Ture Berggren avled år 2003 vid 76 års ålder.
Inlandets målvakt- och domarlegend Matz Edin, liksom den välkände orkesterledaren Per-Erik Öhman, minns Ture Berggren som en både talangfull idrottsutövare och en duktig musiker.
- I mina ögon var han den absolut störste fotbollstalang som någonsin funnits här i inlandet. Han var helt enkelt ett bollgeni som hade haft möjlighet att gå mycket långt om han själv hade velat, berömmer Edin.
Ture Berggren spelade i Per-Erik Öhmans uppskattade jazz- och dansorkester i mer än 35 år. Han spelade också under flera år i bandet Storavan Brass. Öhman minns sin mångårige musikvän som en rejäl person och en jätteskicklig musiker som trakterade både gitarr och senare även piano på ett eminent sätt.
- Han var mycket noggrann i sitt sätt att spela och det fanns inte många musiker av hans skicklighet under denna tid. Han lärde både mig och övriga i bandet jättemycket när det gällde harmonier och att hitta nya låtar som kunde göras om så att de passade in i vår svängiga jazzrepertoar, säger Per-Erik Öhman.