Uno H Skarin välkänd profil som kommun- och landstingspolitiker

Uno H Skarin föddes i april 1898 i Skaraborg, några kilometer sydväst om byn Abborrträsk. Han var den tionde i en syskonskara av tolv barn. Föräldrarna var hemmansägare och han fick i tidiga år hjälpa till hemma på gården.
Efter skolgång i Abborrträsk och Lauker reste Uno H Skarin 1916 till Luleå för att under två läsår delta i en preparandakurs för inträde till folkskoleseminarium. Fem år senare, 1921, tog han förskoleexamen i Luleå och samma år påbörjade han sin långa bana som lärare. Till en början i byn Moskosel där han verkade i tre år fram till 1924. Därefter i Arvidsjaur fram till 1943 där Skarin senare också i flera år var verksam som överlärare. År 1958 utsågs han till förste rektor, en tjänst han sedan innehade ända fram till pensioneringen 1963.
Utredde nioårig skolplikt
Trots att många äldre inlandsbor troligen minns honom mest från skoltiden är det knappast som skolman som Uno H blev mest känd. Tidigt intresserade han sig för politiken och fann i socialdemokratin de ideal han kunde ansluta sig till.
Redan på 1930-talet fick han sina första lokalpolitiska uppdrag när han valdes till ordförande i dåvarande fattigvårdsstyrelsen och som ledamot i kommunfullmäktige. I fullmäktige blev han också ganska snart ordförande. Han satt vidare under lång tid som ordförande i den socialdemokratiska arbetarekommunen och fanns också i en ledande roll i skolstyrelsen.
1957 var han under en månad tjänstledig från överlärarjobbet för att utreda och lägga fram förslag om införande av nio-årig skolplikt inom Arvidsjaurs skoldistrikt. Något som sedan på försök kom att införas i centralorten under läsåret 1958/59. Ett år senare, i juni 1960, klubbade sedan kommunfullmäktige enhälligt igenom beslutet om att högstadier skulle finnas i skolorna i såväl Arvidsjaur, Glommersträsk som Moskosel.
Landstingsordförande
I mitten av 1940-talet vidgades hans politiska gärning, då han blev ledamot i landstinget. Skarin visade där i bland annat diskussionen kring placeringen av Centrala Yrkesskolan att han kunde slåss för sin bygd med framgång.
Vid denna tidperiod var Uno H även ledamot i Norrbottens landstings förvaltningsutskott. Han blev så småningom även vald till ordförande i sjukhusdirektionen för södra Norrbotten.
Trots att Skarin var en man med många järn i elden gjorde han sig känd som en person som fullt och helt engagerade sig i de uppgifter han hade att sköta. Som privatperson uppges att han hade en gedigen framtoning. Absolut ärlighet och rättrådighet var hans ledstjärna i det han företog sig. Det uppges att han aldrig var sen att erkänna ett misstag han begått, men att han också fodrade att de han samarbetade med skulle agera likadant.
Ett bakslag fick Uno H vara med om när han 1964 utredde och på olika sätt kämpade för att Arvidsjaur då skulle få bli gymnasieort. Trots uppvaktning hos både dåvarande statsminister Tage Erlander och undervisningsminister Olof Palme lades frågan på is i avvaktan på beslut om ett framtida fredsregemente till inlandet. Gymnasial undervisning blev dock så småningom verklighet i Arvidsjaur - men först 1970. Tio år senare, 1980, fick inlandet också sitt regemente då K4 av regionalpolitiska skäl flyttades från Umeå till Arvidsjaur.
Två år före sin död gav Skarin ut en skrift "Levnadsminnen - ett stycke Arvidsjaurshistoria". Där berättar han en del om sig själv och sin hemorts utveckling under främst första delen av det förra seklet.
Uno H Skarin avled i juli 1974 vid 76 års ålder.
Respekterad person
En som minns Uno H ganska väl är dock den numera 92-årige lärarkollegan Folke Lindgren.
Lindgren minns Uno H Skarin som en man med en vanligtvis ganska allvarlig framtoning. Men också som en respekterad person med många järn i elden och vars åsikter togs på stort allvar av de flesta.
- Vad jag minns jobbade han alltid för skolans bästa och jag tror nog att han både inom skolans värld och inom politiken var betydelsefull och bidrog till Arvidsjaurs utveckling, säger Folke som tillägger att trots att han och Uno H var mångåriga kollegor på skolan så umgicks de ändå mycket sällan privat.
En pikant skolepisod som han och Uno H "utredde" tillsammans minns Folke Lindgren särskilt väl:
Det handlade om att avslöja en pojke som skolkade och som skyllde sin frånvaro på att han varit hos tandläkaren och därför hade ont i munnen.
- Jag och Uno åkte helt resolut hem till pojken och beordrade killen att öppna munnen och visa sina tänder för oss. Vi kunde då snabbt avslöja att han ljugit om sina tandproblem. Rektorn Uno H läxade förstås upp pojken och beordrade honom att genast återvända till skolbänken vilket också skedde, säger Lindgren och ler vid minnet.