I det här sammanhanget känns det lite avigt att prata om skådespelare och regi. Jag skulle snarare säga att ungdomarna och barnen säger som det är. Att de lever med korruption, prostitution, limsniffning, våldtäkt och fattigdom (för att nämna de värsta) - varje dag.
Barnen slagna
- Systern som slog barnen, och att de blev slagna hela tiden ... det var inte alls kul att se, säger Meja Barklöv som går i femman.
Hon går i en av de skolklasserna som har varit och tittat på föreställningen där ungdomar och barn spelar upp hur deras liv ser ut i Dandora som ligger i Nairobi, Kenya. Ett annat ord som beskriver området, är att det har pekats ut som Afrikas största soptipp.
- Jag skulle inte vilja vara i deras kläder. Och polisen var ju värst, säger Robin Höglander som går i samma klass som Meja.
Båda två tycker att framträdandet var bra, men ändå obehagligt.
Starka scener
På tal om obehagligt. I en scen drar polisen upp Dennis från golvet i cellen och stoppar hans huvud rätt ner i spannen som används som toalett i fängelset. Reaktionen från publiken kring denna behandling låter inte vänta på sig. De rätar på sig i stolarna och sorlar missnöjt från sina platser.
Historien om barnen och ungdomarnas liv är många gånger starkare än den svenska magen, men också sann, eller ja, nästan allt är sant. För slutet är nämligen en utopi. Den elaka polisen åker i fängelse i tjugo år för sina övergrepp och brott.Det är inget som händer i verkligheten menar Anne Wachira, som kommer från Dandora.
"Roligt att berätta"
- Det är jobbigt att spela upp det här, men samtidigt så är det roligt att få berätta för eleverna hur det faktiskt är där vi bor, säger Anne innan hon springer i fatt de andra för att äta lunch på skolan.