Men hon kunde tydligt se hur Rolfs personlighet förändrats.
- Det tog två år innan han fick en diagnos. Det var svårt att säga till Rolf att han blivit annorlunda och borde gå till doktorn. Men när vi väl gick till en läkare trodde han inte på mig. Det var så jobbigt.
Dygnet runt
Nu är det utrett att Rolf drabbats av en stroke, antagligen i samband med olyckan. Rolf behöver stöd dygnet runt och Minette är anhörigvårdare. Ett heltidsjobb som gör det svårt att hinna med något annat, och som framför allt gör att hon sällan kan vara ledig. Speciellt under sommaren blir det jobbigt. Då stänger den dagverksamhet som Rolf annars vistas på ett par dagar i veckan. Han har svårt för förändringar och kommunens sommarlösningar fungerar inte för honom.
Dokumenterar
Minette och Rolf bjuder på kaffe ute i det inglasade uterummet. Framför sig på bordet har Minette en pärm. Hon berättar hur viktig dokumentationen är för henne. Hela historien om Rolfs och Minettes resa kantas av problem med sjukvården och misstroende handläggare.
- De första två åren var det ingen som trodde mig och det har satt sina spår, nu fotograferar och dokumenterar jag för att komma ihåg vad som har hänt, säger hon.
Anhörigstöd viktigt
När en anhörig drabbas av en sjukdom som förändrar hela livet, är det inte bara den sjuke som påverkas. Kommunens anhörigstöd är därför väldigt viktigt. Men det har inte alltid funnits ett sådant.
- När det här hände vår familj fanns inte något anhörigstöd i Arvidsjaur. Jag stod helt ensam mitt i kaoset. Sen har jag fått kämpa på och lära mig allteftersom.
Skriver dikter
När ilskan blir övermäktig och sorgen äter upp kroppen, skriver Minette. Hon skriver arga dikter till tjänstemän och om sjukdomen stroke. Det är aldrig någon annan än hon själv som ser dem, men när orden träffar pappret lättar ilskan.
Intensiv ilska
Minette bläddrar bland de inplastade papprena i sin pärm. Här och där sitter en av de där dikterna som är frukten av allt för intensiv ilska. Så stannar hon till och tittar extra länge på ett av bladen, låter blicken vandra över till Rolf, och läser sen högt den senaste dikten:
" Förtroendevalda och tjänstemän, som haver gamla, sjuka och funktionshindrade kär. Se till oss som meddrabbade är. Vart vi oss i vardagen vänder, står vår existens i era händer. Restriktioner kommer, människovärde går, de ni älskar självaktning får".