Mannen som såg till att det blev en regementsort

Sten Laestadius var ursprungligen Luleåbo. Där växte han upp och tog sin studentexamen och där följde också fortsatt utbildning i några år till han var utbildad lantmätare. Efter jobb på ett antal orter kom Laestadius 1948 till Arvidsjaur där han sökte och fick jobbet som distriktslantmätare. Ganska snart blev han också engagerad inom politiken och det socialdemokratiska partiet och han invaldes 1952 som ordförande i dåvarande byggnads- och gatunämnden.
1957 blev han municipalnämndens ordförande och året därpå hamnade han för första gången i hetluften runt hotell Laponia. Det hotell som han genom åren kom att ägna mycket av sin tid åt och hann vara verksam som både ordförande, driftsledare, verkställande direktör och krögare.
Snabbt i hetluften
Den karismatiske Laestadius blev i slutet på 50-talet både omtalad och omskriven när då kommunägda Laponia var konkursmässigt och han själv efter konkursen och efterföljande exekutiv auktion var ett faktum köpte in fastigheten privat, skapade en kommunal stiftelse och sedan sålde hotellet vidare till den. Ett beslut som kraftfullt kritiserades av vissa av Laestadius politiska motståndare på orten som ansåg att hotelldrift inte var någon kommunal angelägenhet och att Laestadius genom sitt agerande gjort sig skyldig till en olaglig handling.
1960 blev Sten Laestadius vald till kommunstyrelsens ordförande och två år sedan blev han heltidsanställt kommunalråd. Under sin första tid som råd gjorde han stora ansträngningar för att sanera den usla ekonomin och få ner kommunalskatten som då var en av landets högsta i Arvidsjaur. Något han också lyckades med.
Han gjorde sig känd som en tuff förhandlare och en handlingens man som under sin politiska bana hann med mängder av politiska uppdrag. Bland annat var han i många år en styrande ordförande för den kommunala bostadsstiftelsen Arvidsjaurhem.
Vägrade klippa sig
Det var framför allt två hjärtefrågor - förutom då Hotell Laponia - som Sten Laestadius med envishet och stor frenesi stred för.
Frågan om ett eget gymnasium till Arvidsjaur var ett av dem. I mitten av 70-talet blev det verklighet. Till stor del genom hans försorg kom då ett JA från de styrande i skolfrågor om införandet av ett Inlandsgymnasium.
Den andra stora framgångsrika hjärtefrågan som han tveklöst blivit mest ihågkommen för är den kamp han under samma årtionde lade ner för att förmå regering och riksdag att, som det hette,av "regionalpolitiska skäl" flytta fredsförbandet K4 från Umeå till Arvidsjaur.
Laestadius blev, som säkert många inlandsbor ännu minns, något av en rikskändis som långhårigt kommunalråd som lovat att inte klippa sig förrän frågan om K4 var avgjord till Arvidsjaurs fördel. 1979 gick denne handlingskraftige man i pension från kommunalrådsposten men fortsatte som Laponias krögare ytterligare några år innan han kom att bli avsatt från det hotell där han varit ordförande och driftsledare i 20 år.
På äldre dar var han också behjälplig med bokföring och annat vid ett 10-tal olika Arvidsjaursföretag.
Efter sin bortgång vid 88 års ålder har han hedrats för sina insatser för Arvidsjaurs bästa genom att få en genomfartsgata uppkallat efter sig, den så kallade "Sten Lestadiusvägen".