Motionen om Hälsans stig har sitt ursprung i ett beslut som Lotta Åman tog natten mellan den 5 och 6 december 2003.
- Jag och min mor satt i ett litet väntrum på IVA i Sunderbyn och väntade på besked om min kära far skulle klara en komplicerad operation efter att hans bukaorta hade brustit. Där och då bestämde jag att ändra livsstil.
Lade om kosten
Då vägde Lotta över nittio kilo. Hon lade om kosten och började motionera.
- Det tog tre månader att bli av med sockerberoendet och att få in i huvudet att "jag ska ut och gå". Det var blod, svett och tårar.
Men sedan var motståndet brutet och vägen mot förbättrad hälsa blev lättare och lättare att vandra.
- Jag satte upp delmål hela tiden, jag sa att det får ta den tid det tar. Det tog mej fem år men sommaren 2008 hade jag nått mitt mål och gått ned trettio kilo. Sedan har hälsoresan fortsatt av bara farten.
Hennes promenader i dag sker i ett betydligt raskare tempo än när hon började motionera. Åtta kilometer tar henne lite drygt en timme att klara av.
- Jag går sju-åtta kilometer minst fem dagar per vecka.
Sliter ut skor
Lotta berättar att hon på ett år sliter ut tre par skor och att de raska promenaderna blivit något av ett måste.
- Om jag till exempel ska sitta på ett sammanträde med kommunstyrelsen som börjar klockan åtta på morgonen stiger jag upp klockan fem så jag hinner ut och gå innan. Det är skönt att vara ute i den friska luften och så kommer jag pigg till sammanträdet.
Konditionsträningen har gjort Lotta friskare.
- Förr hade jag ont i knä, axlar och rygg. Det är borta nu. Jag har blivit lättare, jag orkar mer och jag har blivit piggare. Sömnen har blivit bättre.
Med sin motion om Hälsans stig vill hon ge alla chansen att komma ut och röra på sig.
- Jag har sett Hälsans stig på flera andra orter, bland annat i Hedemora och i Lycksele. I Arvidsjaur har vi fina områden där Hälsans stig skulle kunna gå, till exempel förbi Camp Gielas, konstgräsplanen, Lappstan och vid Nyborgstjärn. Den ska vara till för dels oss Arvidsjaursbor, dels för turister och andra besökare. Och den är till för alla, oavsett om man promenerar långsamt eller går i högt tempo eller om man joggar eller springer. Alla kan gå eller springa där, på sina egna villkor. Det är upp till var och en att göra det bästa av det, men möjligheten till motion ska finnas.