Från Tanzania till Arvidsjaur

- Vi kommer att bära er i våra hjärtan, och hoppas att vi kommer att hålla kontakten. Kyrkoherde Ingrid Pavval har ställt sig upp vid bordet för att räcka över en present från församlingen till Joas och Andrew.

Andrew Aron Byebazo och Joas Jasson Lwankomezi försöker hänga med i den svenska fysiklektionen.

Andrew Aron Byebazo och Joas Jasson Lwankomezi försöker hänga med i den svenska fysiklektionen.

Foto:

ARVIDSJAUR 2011-04-11 06:00

För snart sex veckor sedan anlände Joas Jasson Lwankomezi, 20 och Andrew Aron Byebazo, 25 till Sigtuna med en grupp ungdomar från Tanzania. Ungdomarna reste sen ut över hela Sverige för att lära känna nya traditioner, människor och församlingar. Joas och Andrew kom hela vägen upp till Arvidsjaur.

- En dag låg det bara en lapp på mitt bord där det stod att jag skulle vara en av två handledare till Joas och Andrew. Jag och Carina, den andra handledaren, funderade över hur vi skulle fylla sex veckor med meningsfulla aktiviteter. Men nu när det är dags för er att åka hem kan jag inte förstå att det gått så snabbt!

Avskedsfest
Det är Ivar Sundström som ställt sig upp för att hålla ett tacktal. Församlingen håller en avskedsfest för sina nya vänner. Mat, dans och sång varvas med varma tal. Under sin vistelse i Arvidsjaur har Joas och Andrew provat skidor, fått hela Glommersträsks församling att dansa och besökt skolor.

- Om ni tittar lite mer åt vänster kommer ni se den blåa linjen. Kan du se den Joas?

Joas och Andrew är på besök på Sandbackaskolan. Joas tittar med höger öga och håller för det vänstra. Men nej, han kan inte se någon blå linje.

- Men jag kunde nästan förstå allt som Matts pratade om på lektionen. Jag har studerat fysik i Tanzania och det är ju precis samma. Även om det här är på svenska, berättar han.

Likheter och skillnader
Tanken med Sverigevistelsen är för båda parter att se likheter och skillnader. Finna gemensamma intressen och lära varandra om sina respektive kulturer.

- Svenska barn har enorma möjligheter att lära sig saker. I Tanzania har vi inte tillgång till allt det här, säger Andrew och pekar ut över fysiksalen på Sandbackaskolan. Men Joas tror att det kan vara ett problem att ha så många möjligheter.

- Jag tror att det finns för mycket att välja på. Det verkar som att många inte vet vad de vill bli. Det är viktigt att ha mål, det har vi pratat mycket om. Och kanske har vi inspirerat någon att finna sitt mål, eftersom våra mål är så tydliga.

Joas vill bli läkare. Det är ett mål han vet att han ska nå, han vet bara inte hur. Toppbetygen räcker bara en bit på vägen.

- De har egentligen alla förutsättningar att lyckas med vad de vill, men det finns många hinder. Den ekonomiska biten är ett av dem, säger Matts Boman.

Friterade gräshoppor
Joas lyssnar på kvällens sista tacktal. Han och Andrew har precis fått alla att sjunga med i en sång på Swahili. På bordet står en glasburk med friterade gräshoppor. Kvinnorna mittemot har till slut vågat smaka och Joas berättar att man äter dem som snacks till kaffe och te.

- Jag kanske inte har så mycket bagage i min väska. Men i mitt huvud är det fullt med nya tankar och upplevelser. De tar jag med mig hem, säger Joas och skruvar på locket på gräshoppsburken.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om