För tjugotvå år sedan råkade Ruadi ut för en olycka som gjorde honom förlamad från höften och neråt. Men han har inte låtit olyckan stoppa honom. Han letar lösningar, inte problem. Som när det bara fanns ett ledigt rum på andra våningen utanför Sundsvall.
- Jag tog mig upp själv, sen hjälpte den gamla damen mig med rullstolen. Allt går, säger han.
Ruadi brände ut sig hemma i Schweiz. Vänner och läkare tyckte att han skulle uppsöka allsköns specialister. Men han längtade bara efter att få vara ensam. Så han tog sin trehjulade cykel, spände fast rullstolen bakpå och begav sig norrut. Upp genom Tyskland, Danmark och Sverige. Han kan inte använda sina ben, så armarna "trampar" med handtagen. Han har cyklat mellan hundra och hundrafyrtio mil om dagen, och fem veckor av ensamhet har gett mycket tid till eftertanke. Han har bestämt sig för att livet måste förändras. Han vet inte riktigt hur ännu, men hemresan från Oslo är inte planerad förrän till mitten av juli, så det finns gott om tid för ännu mera eftertanke.
- Det är ett fantastiskt sätt att resa på. Jag har inte bråttom, vill jag stanna och bara titta och tänka så gör jag det, säger Ruadi.