Vigert minns när höstisen brast och kompisen drunknade

Just nu kan våra nyfrusna sjöisar vara mycket farliga att beträda. Tunna höstisar som brustit har genom åren orsakat många människors död. Både i nutid men också för många årtionden tillbaka.

Vigert Arvidsson i Auktsjaur var bara fem år när han såg sin jämnårige kompis drunkna. Den tragiska händelsen har inneburit att han i hela sitt liv haft stor respekt för isarnas bärighet.

Vigert Arvidsson i Auktsjaur var bara fem år när han såg sin jämnårige kompis drunkna. Den tragiska händelsen har inneburit att han i hela sitt liv haft stor respekt för isarnas bärighet.

Foto: Nils Widman

Familj2020-11-04 12:00

För 75 år sedan miste den då femårige Vigert Arvidsson sin jämnårige kompis i en tragisk drunkningsolycka på sjön Utterträsket i Arvidsjaurs kommun.

I förra veckans ”Ur arkivet” kunde man här i PT i notisform läsa om den tragiska drunkningsolyckan som inträffade i byn Utterträsk i Arvidsjaurs inland för i dagarna 75 år sedan. Två femåriga pojkar hade gått ut på den tunna höstisen varvid den brast under den ena av pojkarna som hamnade i det iskalla vattnet och drunknade.

80-årige Vigert Arvidsson, numera Auktsjaursbo men född och uppväxt i grannbyn Utterträsk, har inte glömt den tragiska händelsen då hans jämnårige kompis Leif Lindberg hamnade i vattnet alldeles intill honom.

– Vi var ju bara fem år och tänkte nog inte på den risk som vi utsatte oss för även om vi bara var några meter från strandkanten. Jag minns att jag hörde hur isen började knaka så jag stannade till. Men det gjorde tyvärr inte Leif som hade gått ut någon meter längre än mig när isen brast och han plötsligt hamnade i vattnet, säger Arvidsson.

– Minns hur rädd jag blev och att jag sprang så snabbt jag kunde till några män som höll på att jobba med underhållsarbete vid den närliggande järnvägsövergången. En av dessa arbetare var dåvarande banvakten i Utterträsk Wilhelm Lindberg som var pappa till min kompis som fanns i vattnet, berättar Vigert.

Männen fick förstås bråttom att springa ner till sjön men tyvärr hann man inte tillräckligt snabbt få upp Leif levande ur vattnet.

 – Jag har ibland tänkt på hur nära det säkert var att också jag skulle ha hamna i vattnet och då hade vi med stor sannolikhet drunknat båda två, tror Vigert.

Trots att många år har gått har Arvidsson inte glömt den tragiska händelsen. Och den har inneburit att han haft stor respekt för tidiga höstisar.

– Trots att jag hela livet varit en inbiten pimpelfiskare så går jag exempelvis aldrig ut på någon tidig höstis utan ha med mig en yxa för att kolla upp hållbarheten, säger Vigert Arvidsson avslutningsvis.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!