Att påstå att Björn Gustafson är en levande skådespelarlegend är knappast en överdrift. Efter utbildningen på Dramatens elevskola på 1950-talet har Gustafson genom många decennier stått på landets flesta stora teaterscener. Hans succéfyllda rolltolkningar i mängder av filmer och teaterföreställningar kan göras nästan hur lång som helst.
Allra mest förknippat är Björn Gustafson ändå för sin tolkning som drängen Alfred i Emil i Lönneberga. Liksom förstås för sin oefterhärmliga rolltolkning av den öldrickande dynamitarden Dynamit-Harry i filmerna om Jönsson-ligan.
När undertecknad en vårdag 2003 fick en lång pratstund med denne välkände skådespelare var det i samband att han i Riksteaterns regi gästade Arvidsjaur och ensam på Medborgarhusets teaterscen - tillsammans med enbart några dockor - lyckades skapa en närmast magiskt föreställning av William Shakespeares klassiska drama ”Macbeth”.
Gustafson visade sig privat vara en mycket sympatisk person som på ett lågmält och intressant sätt berättade om sin långa skådespelarkarriär. Han hyllade särskilt avlidne vännen och skådespelarkollegan Allan Edvall som han poängterade genom åren varit en viktig mentor och inspirationskälla för honom.
Tolkningen av Emils reservpappa, det vill säga drängen Alfred, erkände han låg honom mycket varmt om hjärtat. Och att Emil-filmerna genom årtionden sedan inspelningen på 1970-talet fortfarande är så älskade upplevde Björn som ett bra kvalitetsbevis.
– En härlig roll. Jag har med välbehag ibland tittat på dem och tycker att filmerna än i dag står sig bra. Att handlingen utspelar sig i förfluten tid har gjort att ”tidens tand” inte har kunnat ta på den eftersom ju handlingen redan från början är i förfluten tid, menade mannen vars röst nog många generationers barn också sätter i samband med hans populära uppläsningar i radion om sagofiguren Alfons Åberg.
Öldrickande Dynamit-Harry i Jönssonfilmerna på 1980-talet är också en filmroll som förknippats med Gustafson och som han också sa sig gillat skarpt.
– Absolut, det var också en jättetrevlig roll att göra trots att vi oftast spelade in under stor tidspress. Men det låg hårt arbete bakom humorn och både jag, Gösta Ekman, Ulf Brunnberg och övriga aktörer lyckades fånga en åldersmässigt bred publik till landets biosalonger, mindes den folkkäre skådespelaren som även poängterade att han i högsta grad också gillade att göra så kallade ”tunga” rolltolkningar som den han spelade vid besöket i Arvidsjaur med Shakespeares historiska drama.
Den Brommafödde Björn Gustafson har nu hunnit bli 87 år och har förstås med ålderns rätt trappat ner en del av det yrkesliv som gjort honom så folkkär. Fortfarande kan dock både drängen Alfred och Dynamit-Harry ganska ofta ses i TV.