Söndagen efter Alla helgons dag eller Alla själars dag
"Vårt evighetshopp"
Lukasevangeliet 20:37-38
Jag läste nyss om en nyutkommen bok som åtminstone av recensionen att döma verkade driva den gamla tesen som även Karl Marx stod för - att tron på ett liv efter detta skulle göra oss passiva och stoppa strävan efter ett bättre samhälle här och nu. Den nyutkomna boken verkade mena att det är just tanken att vi bara har det här livet, och att ingenting kommer efteråt, som gör vår tillvaro speciell, värdefull och helig, om man vill använda det ordet. Men rent sociologiskt är det visat att en religiös tro snarare utgör drivkraft bakom att både vilja engagera sig för en bättre värld och att värna och ta vara på det här livet.
Den kristna tron handlar om en Gud som skapar världen och människorna, och som betraktar döden och ondskan som fiender till livet och skapelsen. En Gud som kommer till oss som ett barn på flykt, som låter sig fängslas, torteras och avrättas enbart för att ta på sig vårt lidande och våra synder - och vår död. Alla konsekvenser av ondskan i världen har Gud själv utsatt sig för - för att straffa ondskan men låta oss gå fria. Och för att besegra döden, en gång för alla.
Ingenting kan därför stå mellan oss och Gud. Inte ens döden, hur orättvis, tragisk eller fruktansvärd den än är. Den får inte det allra sista ordet längre. Vi har ett hopp om ett evigt liv hos Gud, där vi får återse varandra på en plats där ingen död och ingen ondska, ingen sjukdom och inget som hotar livet ska finnas längre. Det är vårt evighetshopp, att Gud står på vår sida och att han har öppnat vägen till sig.