Tankar inför helgen – inför 13 september
Fjortonde söndagen efter trefaldighet
Enheten i Kristus
”Nu säger du förlåt!” Har du också fått de orden sagda till dig, eller själv uttalat dem till någon? Att tvingas till någon slags försoning som bara är ord men inte förankrade i ens inre. ”Men det var ju han som började, varför ska jag då säga förlåt?” Den typen av uttryck förekommer nog mest i våra unga år, men själva fenomenet – beteendet kan nog hänga med livet ut.
Grundproblemet ligger ju inte hos mig! Varför ska jag då sträcka ut en hand? Dessutom har jag ju rätt! Livet blir mer komplext med åren och konflikterna handlar inte längre om vem som gjorde anspråk på tv-spelet först. Det är inte enkelt. Snabbt hamnar vi i motpoler och läger – för eller emot. Det är inget nytt, bibeltexterna för helgen som kommer talar om samma fenomen.
Jag har en post it-lapp på mitt kontor. Ja, de som känner mig vet att det tidvis finns rätt många post it-lappar. Kom ihåg-lappar med ord värda att minnas eller kontaktuppgifter och så vidare. Men efter rensandet på skrivbordet blev en kvar och på den står det: ”Det finns ett centrum – det är inte jag.” Så mycket kan komma att handla om jag, mig och mitt. Så mycket kan komma att handla om vad andra tänker, säger och gör men i slutändan kretsar det här livet varken kring dig eller mig – det kretsar kring den Gud som blev människa. För mig är det en vila, inte så att det jag gör inte spelar någon roll – det kan vara fullkomligt avgörande. Jag tror att hemligheten ligger i att den Gud som är centrum bor i mig. Den Gud som är centrum bor i dig. Det är detta centrum som för oss alla samman!
Så blir min bön inför denna helg: Tack Gud, att jorden inte snurrar kring mig. Hjälp mig att se dig i alltings mitt! Amen