Vill du bli frälst? Har du mot förmodan börjat att läsa denna text är risken stor att du i och med den frågan slutar att läsa. Min upplevelse är att det nog inte finns någon bättre fråga att ställa om man snabbt vill avsluta ett samtal, oavsett om den ställs i djup omtanke till en annan medmänniska eller i frustration till en telefonförsäljare. Att ställa den frågan innebär oftast att man efter konversationens väg abrupt krockar rakt in i den gula skylten med orange ram: här slutar allmän väg. Det spelar ingen roll hur bra samtalet har gått dittills. Ställer man den frågan så är det tack och godnatt. Ring inte mig – jag ringer dig.
Själva anledningen tror jag handlar om att kyrkan under årens lopp inte alltid har varit så försiktig med ordet. Ett ord är aldrig mer än vad man fyller det med och visst har kyrkan genom årens lopp ibland packat frälsningens ryggsäck med så mycket krav, skam och utanförskap att ingen till slut orkade bära den. Och det som var tänkt att vara den hoppfulla berättelsen om en Gud som älskar oss förutsättningslöst blev istället vår egen berättelse om att aldrig räcka till eller duga. Vissa tider har ordet, mer än att vara ett glatt budskap, blivit den gräns som avgjorde om man var innanför eller utanför. Värdig eller ovärdig. Så om ordet frälst skulle vara förpackat i en låda borde det också rimligtvis komma med en röd klisterlapp med orden ”varsam hantering”.
Men själva ordet frälst har aldrig handlat om att bli perfekt. Istället handlar ordet om att bli hel. Jag tycker att Jesus vän Johannes beskriver frälsningen bäst: vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Svårare än så är det faktiskt inte. Att bli hel genom att låta sig bli älskad.
Och vem längtar inte efter att bli hel? Framför allt i den mångfasetterade hastighetskultur som är vår. I de samtal jag har hör jag ofta människor sammanfatta sin livsfrustration med orden: jag känner mig splittrad. Och en farbar väg för den människan kan vara att hon slutar att krampaktigt försöka bevisa sitt värde och med utmattad ande lägger sig i Guds famn och låter sig bli djupt älskad. Att hon tar det modiga steget och avbryter studierna i prestationens universitet och istället tillåter sig att vara människa fullt ut. Med allt vad det innebär.
Så vad händer om jag omformulerar den inledande frågan med orden: vill du bli hel? Dör samtalet lika snabbt? Jag tror inte det. Hel vill nog alla bli. Och jag tror att vägen dit stavas Gud.