2 advent
Guds rike är nära
Jag längtar tills jag får träffa människor jag älskar att umgås med! Hoppet växer när det talas om vaccin för då vet jag att det närmar sig. När dagen för vaccination kommer vet ingen, vi spekulerar, hoppas och längtar. Den dagen mina vänner står på min tröskel kommer jag inte att vara rädd. Jag litar på att de älskar mig och vill mitt bästa. De kommer inte banna mig och undra vad jag gjort och inte gjort för dem under den här tiden. Jag kommer stå med armarna redo för kramar och de kommer att bemöta mig på samma sätt. För vi känner varandra sedan innan.
När jag var ung var jag rädd för den dagen Jesus skulle komma tillbaka. Jag vet att vi var fler som kände så. Det är egentligen märkligt, nu när jag vet mer av vem Gud är. Varför ska jag vara rädd för att någon som älskar mig, ska komma till mig, till oss alla? Var jag rädd för att jag inte visste om jag var bra nog för att platsa i Guds rike? Nu vet jag – jag är inte bra nog för att platsa i Guds rike! Det var kört för mig redan från början. Det tycker jag är vilsamt, för nu när jag känner Jesus mer, vet jag att det aldrig berodde på mig och mina insatser. Det handlade hela tiden om Jesu insats på korset. Det är bara för mig att tacka och ta emot!
Apokalyps och domedagsprofetior är något som alltid varit spännande för oss människor att spekulera kring, filmerna är otaliga kring ämnet! Jesus uppmanar oss att räta på oss, lyfta våra huvuden, för befrielsen närmar sig. Istället för rädsla kan vi känna hopp – vi väntar på någon som älskar oss! Vi vet inte när den dagen kommer men som en gammal man sa till mig en gång när jag var sen: ”Den som väntar på någon som kommer, väntar aldrig för länge!”
Jesus har lovat komma tillbaka så vi alla kan se honom med våra ögon. Det bästa är ändå: Till mig har han redan kommit, han bor i mig och jag bor i honom. Guds rike kan vi inte se ännu, men det känns, det håller att lita på och det förvandlar liv. Och en dag står Jesus där på tröskeln med öppna armar.