Bönsöndagen
”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna.”
Att be är att samtala med Gud. I bönen formulerar jag mig inför Gud, jag kan göra det tyst, en stilla bön i mitt inre, ett själens samtal med Gud eller jag kan i många, många ord uttrycka mig högt inför Vår Herre.
Bönen kan vara talad eller sjungen, under fastetiden sjunger vi i kyrkan den mycket vackra Litanian. Litania är grekiska och betyder just bön eller rop på hjälp.
”Att bedja är ej endast att begära” skriver Stina Andersson i psalm 213. Texten beskriver hennes egen livssituation, hon hade sedan 14-års åldern en allvarlig ledgångsreumatism.
Bönen är så mycket mer än bara att begära det som jag saknar eller tycker mig ha för lite av. Bönen ger möjlighet att tala med Honom som är alltings ursprung och mål.
I en av bönerna ber vi ”Det är i Dig som jag lever, rör mig och är till”
I söndagens text varnar Jesus för att rabbla en massa tomma ord och alla har väl någon gång hört sådana böner. Jesus menar att man ska be till Gud i det fördolda, ensam tillsammans med Gud, då ska belöningen komma.
Men alla får inte bönesvar. Otaliga böner världen runt har bett att Coronaviruset ska stoppas, otaliga böner jorden runt har bett för klimatet, för ekonomin, för hälsa och för helande.
Men bönesvaret har uteblivit.
I kyrkan möter vi många kloka män och kvinnor som ger oss kunskap om tron och trons innehåll. När vi talade om bön sa en av dessa kloka kvinnor att Gud har tre alternativ när vi vänder oss till Honom i bön; ”Ja”, ”Inte än” eller ”Jag har en bättre plan”. För mig gav det tröst; bönen är inte bara en önskelista på det jag saknar utan en möjlighet till relation med någon som ser och hör mig och som inte glömt bort mig även om det ibland känns så.
Gud hör bön.