3 advent
Bana väg för Herren
Det finns några öknar jag har tillbringat tid i. Ekonomiöknen (den där varje faktura får ens huvud att bulta smärtsamt), relationsöknen (den som får en att tro att man håller på att bli galen), sorgeöknen (den där man gråter så att hjärtat nästan brister). Det finns många fler öknar som passerat genom mitt liv, både outhärdligt varma och isande kalla. Där har jag fått lägga mig på knä inför Gud och säga att ”jag lägger mitt liv i dina goda händer, för jag klarar inte detta själv”. Det alla öknarna har gemensamt i mitt liv är att de har visat mig vad som är viktigt på riktigt.
Öken betyder ”ordets plats” på hebreiska, kanske är det därför jag kan höra berättelsen om mig själv när jag tillbringar tid i ökenland. Där blir längtan efter det som är sant och hållbart tydliggjort. Eftersom Ordet är ett annat namn på Jesus är öknen också en mötesplats mellan mig och Gud. En mötesplats som är en oas i öknen, källan som aldrig torkar ur. Gud finns där för oss oavsett hur terrängen ser ut, men Bibeln visar många exempel på att öknen är en bra mötesplats mellan oss människor och Gud.
Johannes döparen levde sitt vuxna liv i en öken, vilket var ett val han hade gjort. Han åt gräshoppor och honung och bar mantel av kamelhår, livsstilen var helt avskalad. Han var unik och målmedveten – och han visste sitt uppdrag: Att bana väg för den som var större än honom själv, Jesus Kristus. Johannes hade fått del av Guds Ande redan i sin mammas mage vilket gjort honom frimodig att leva efter Guds vilja med hans liv. Guds helige ande kan göra oss alla både fria och modiga att vara oss själva och stå upp för det som är sant och rätt och samtidigt leva avskalade, nåbara och sårbara. För att kunna förändra så måste vi våga förändras. Den som är törstig letar vatten och det levande vattnet är Jesus Kristus som säger:
”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten”
Joh. 7:37-38