Tionde söndagen efter trefaldighet
Tema: Nådens gåvor
Det sägs att det är lättare för barn än för vuxna att lära sig cykla. De flesta barn vågar prova utan att förstå exakt vad som krävs och vad som behövs. De har sett andra cykla och litar på att det går och har lätt för att ta emot hjälp. Den vuxna kanske funderar för mycket på vad som behövs: Har jag den balans som krävs, vågar jag hålla rätt fart, hur pinsamt är det om jag faller och slår mig och så vidare…
Ibland tänker jag att det här med att vara kristen är som att lära sig cykla. Någon gör som barnet, bara accepterar att Gud finns, någon annan funderar och väger argument för och emot och ytterligare någon säger "Nej" utan att fundera. Jesus lyfter flera gånger i bibeln fram barnet som ett exempel för den som vill tro och som ett exempel på att gemenskapen med Gud kan och ska växa.
Att tro är en gåva från Gud som vi får ta emot antingen genom att bara acceptera att han finns eller genom att fundera och komma fram till svaret att han finns. Gud låter den helige Ande ge en längtan efter att tro och hjälper oss att fördjupa gemenskapen och bygga upp relationen med honom. Anden hjälper oss att be och lär oss förstå vad Gud säger och vad han vill. När vi är i Guds närhet så sker en förvandling av oss så att vi blir mer lika honom.
Att tro är kanske den viktigaste av nådens gåvor. När vi väl tror så kommer fler av nådens gåvor att bli aktiva i våra liv. Vi får som jag redan skrivit hjälp att be, vi får hjälp att komma Gud närmare. På det sättet hjälper den helige Anden oss att växa och vill visa oss vilka specifika nådegåvor Gud lagt i vårt liv. Vi som vill tro får be om hjälp och kanske också om mod att ta emot hjälpen.
Vi får be:
Gud hjälp mig att tro, att komma till ro hos dig.
Överbevisa mig om att du finns och vill mig väl.
Tack för att sänder hjälpen genom Anden,
hjälp mig att ta emot den. Amen