Andra vill vandra rakt fram mot älgjakt, lingonplockning och fjällvandringar i sprakande höstkulörer. Jag tycker just denna tid, när man är på väg mot något nytt är så fin. Ibland är det sommartemperaturer och en annan morgon finns det frost över växter och bär. Men alldeles uppenbart är att naturen nu är på väg in i sin viloperiod. Det mest synbara för oss är det lapptäcke i höstens alla nyanser som nu vävs över marken, träden och blommorna.
Kanske skulle vi allt oftare göra som doktor natur ordinerar – stanna av och låta löven falla till marken och dra ett skönt täcke över oss och bara vila. Låta löven med alla måsten ligga där dom ligger en stund. Kanske till och med låta en del hamna i kompostkvarnen och bli till ny jord som kan komma väl till pass när nya tankar ska födas. Vi har ju fått uppleva den mest gudomliga av somrar. Men denna sommar är som skönheten och odjuret. Dagarna vid stranden förbytts till oro och ängslan när naturkatastrofer och dystra klimatrapporter världen över kablats ut i kvällsnyheterna.
Kommer saker att förändras i våra liv? Hur länge lever intrycken vi får? Har vi ens tid att fundera längre, eller är våra liv bara alla dessa måsten som ska uppfyllas och där den med mest avbockningar på måstelistan vid slutet ska koras som vinnare.
Ta en promenad in i hösten. Ge dig tid för vila och eftertanke. Kanske när du krattar ihop höstens löv, lägger mer i kompostkvarnen än förra hösten och äntligen får lite mer tid över framåt vårkanten när du ser det nya lite mer sparsmakade spira och gro.