Prästen Simon Jonsson höll en minnesstund och en bön på Furunäsets kyrkogård. ett 40-tal personer var med vid ceremonien.
De som samlades lyssnade och kanske framför allt pratade om minnen och vilken roll Furunäsets sjukhus spelat för dem och för Piteå.
Gravljusen lyste i kapp med dagsljuset under söndagen och besökarna värmde händerna på sina kaffekoppar samtidigt som de pratade om minnen och upplevelser från tiden när Furunäsets sjukhus fortfarande huserade både patienter och personal.
En stor krans lades ned vid minnesstenen på kyrkogården.
På Furunäsets kyrkogård vilar 962 människor, varav bara ett dussintal gravar fortfarande är märkta. Många besökare tog tillfället i akt att tända ett ljus för dem och Elin Johansson, guide på Furunäset, berättade om kyrkogårdens historia.
– Här vilar patienter och personal, sida vid sida. För många som arbetade eller bodde här var detta deras plats på jorden, säger Elin Johansson.
År 1893 invigdes det som då hette Furunäsets Hospital och Asyl och som senare kom att byta namn till Furunäsets sjukhus. Under många år var de i det närmaste självförsörjande och sjukhuset huserade som mest 800 patienter. Minnesstunden är en del av Piteås 400-årsjubileum just på grund av sjukhusets betydelse för Piteås utveckling.
Gravljus tändes vid minnesstenen.
– Furunäsets sjukhus är en betydelsefull del av Piteås historia och många har en relation hit. I historieskrivningen är människorna som vilar på kyrkogården viktiga och vi tillsammans med Piteå samlingar ville uppmärksamma dem, säger Jennie Johansson, verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolan i Norrbotten.
Prästen Simon Jonsson höll en minnesstund och en bön där han bland annat citerade Mikael Wiehes låt ”jag sjöng för dårarna”. ”Så sjunger jag som jag alltid gjort, om saker som jag vet. Men också om en frihet bortom stängsel och staket. Och dårarna, dom ler mot mig i hemligt samförstånd. De vet att fast jag döljer det så är jag en av dem.”
– Vi är många som avviker från normen men vi är i grunden mer lika än olika, säger han.
Många ljus lyste upp den mörka kvällen vid kyrkogården på Furunäset.
En stor krans lades ned vid minnesstenen på kyrkogården och besökarna sjöng tillsammans innan folksamlingen skingrades. Furunäsets kyrkogård var i bruk fram till 1957, där människor från olika delar av landet fått sin sista vila.