Musikhögskolans
Efter kontroll av covidpass fick vi avnjuta en mycket god lunch på Acusticums restaurang. Sedan gav föreningens ordförande Sara Dahlberg oss lite information och efter det var det dags för förflyttning in till stora salen där regissören Kjell-Peder Johansson på ett mycket trevligt och skämtsamt sätt välkomnade oss.
Scenen fylldes av drygt ett tiotal glada både upp- och utklädda studenter. Den kostymklädde Gustav Ekmark inledde konserten med bravur. Därefter avlöste otroligt sångbegåvade ungdomar varandra med Nigar Charkazova och James Jankins, två skickliga ackompanjatörer vid flygeln.
Detta är – som läsaren säkert redan förstått – ingen professionell recension utan en beskrivning av min och många andras upplevelser av denna härliga eftermiddag.
Programmet varierade från Robert Isiks sköna tenor i en Domenico Scarlatti melodi, Leonie Högels vackra tolkningar av "O, mio babbino caro" och sedan smällde det till när Emma Björkegren och Mathilda Goike med otroligt vackra sopranstämmor intog scenen med sång, humor och dramatik.
De flesta i publiken fick nog en känsla av att vi fått förmånen att lyssna till flera blivande stjärnor på sångarscener långt från Acusticums lokaler.
Slutligen fick vi uppleva "O helga natt" unisont och med solister. Denna julkänsla passade ju bra att ta med sig denna första advent.
Med stående ovationer och rosor avtackades alla medverkande.