Schakt ned till gruvan.
Bussen skulle hämta deltagarna vid fotbollstältet på Nolia, men på grund av grävningsarbeten, försenades bussen. Resenärerna fick äntra den vid 09:30. Färden gick via väg 374 till Älvsbyn, vidare på 94 till Nattberget och länsväg 654 och så småningom var resan framme vid den plats där gruvbyn Laver byggdes. Där möttes resenärerna av Bill Nilsson, känd en tid som kommunalråd i Älvsbyn.
Att bygga det här samhället kostade drygt fyra miljoner kronor och då innefattade det allt. Vägar, vatten, el, fjärrvärme, toaletter inomhus ja, allt man behövde. Bostäderna byggdes med en form av hierarki. Här, högst upp bodde verkmästaren, som hade 7 rum och kök och så en alkov och en jungfrukammare och gruvfogden som hade 5 rum och kök. Ingenjörer hade 4 rum och kök. Arbetsledare hade 2 rum och kök som dom betalade 65 kr i månaden. På den här nedre sidan bodde arbetare med familjer som hade ett rum, en sovalkov och kök. De betalade 55 kr i månaden. Så småningom kommer man till ungkarlsbarackerna där bodde man två och två i varje rum.
Här fanns skolan.
Här är skolan, som byggdes här. Ja, den kostade 80 000 kr och bekostades av skolstyrelsen i Älvsbyn. Till den kostnaden fick man bidrag från staten. Det här var en fantastisk skola. Dåvarande Kronprins Gustav Adolf, kom vid ett tillfälle upp till Laver för att studera gruvsamhället. Han var in i skolan och höll en lektion. Han pratade med barnen en timme. Det var något som hade satt sig i de här barnen. Tänk, att få vara med om detta. Man hade mellan 20 och 30 elever. En lärare, som hette Åke Friström och var en modern lärare, han var musikalisk och lärde barnen både spela gitarr, och att uppträda. Dom blev väldigt duktiga och fick åka ut och visa upp sina konster, i Älvsbyn ja till och med i Piteå.
Den här skolan flyttades så småningom till Sågfors. Alla de husen som stod här har flyttats och kommit till användning på olika ställen i älvdalarna. Här, i centrum hade man en affär. Det var en Konsumaffär. Det fanns många affärsföretag, både herr- och damfrisörer och de delade lokal med en pappershandel. En kiosk och ett litet café, allt som hände, det hände här i centrum, förutom det som hände nere vid Folkets hus. Där hade man en filmprojektor. På den tiden var man inte så van att kunna se rörliga bilder. Det berättas att man vid något tillfälle kunde visa Barnen från Frostmofjället. Det spelades även lokala revyer i Folkets hus. Huset flyttade så småningom till Överklinten i Västerbotten.
Bergvägen.
Informationsskylt.