Jag vill berätta om när jag var tolv år gammal, då blev jag dräng hos bonden på Norra Pitholm. Året är 1943 för 77 år sedan.
Bonden med sin fru hade stora odlade marker, åtta kor en nordsvensk häst och en katt. I slutet av juli månad varje år skulle slåtterängarna slås ut, på denna tid gjordes allt för hand.
Hästen Poke var en stark häst som drog slåttermaskinen och drog fram höet med släprefsan, sedan hjälptes vi åt att hässja höet. Vi famnade höet och la upp på troderna, alla hjälptes åt. Vi gjorde långa hässjor ibland 20 meter långa.
Bonden själv satte hässjestolparna djupt i marken, det var ett tungt arbete. Hässjestolparna sattes på 5 meters mellanrum. Stolparna var försedda med kraftiga hemgjorda träpinnar där troderna skulle ligga. Det var ett tungt arbete men det var bästa sättet att få höet torrt.
Nu fick hästen dra ihop det torra höet med släpräfsan fram till ladorna. Ladorna var av timmer med lite springor så att höet inte skulle mögla, man saltade också på höet med grovsalt. Hjulräfsan var hästdragen den tog upp allt hö som blivit liggande på marken, inget fick bli kvar, allt skulle med.
Bondens gamle far slog med lie alla dikesrenar för allt skulle tas vara på. Hässjorna skulle se vackra ut så bonden som var mycket noga tog träräfsan och jämnade till höet så det blev jämnt och fint.
I huset som var en och en halv plan bodde en trappa upp bondens föräldrar. De blev gamla och de blev väl omhändertagna livet ut, så var det på den tiden.
Detta var för mig en fin tid och det bästa var när bonden lät mig få köra hästen Poke med lastvagnen.
Det var ett fint förtroende jag fick.