Det var den 12 november 1954 som grävskopan satte tänderna i stenbron. Med det försvann en rest av det gamla Piteå, i ordets verkliga mening.
De historiska källorna berättar att bron över dåvarande Kyrksundet kom till omkring 1670. Detta i samband med att staden flyttades från Öjebyn till Häggholmen, efter den förödande storbranden något år tidigare.
Häggholmen var då helt omfluten av vatten. Bron var den enda förbindelsen med fastlandet.
Bron byggdes sedan om vid flera tillfällen. I en beskrivning från 1797 omtalas om bron över Stadssundet, som vattendraget då benämndes: ”Den norra bron av 167 alnars längd, som staden underhåller, är 11 alnar bred, till 109 alnar av sten, upphöjd på bägge ändar men mittpå av trä till 58 alnar”.
Under senare delen av 1800-talet murades en valvbåge, som gav bron dess slutliga och speciella prägel. Innan ett 300-årigt kapitel i Piteås historia avslutades en novemberdag 1954, togs den här bilden.
Byggnaderna som ses på bilden är sedan länge rivna. Den till vänster har ersatts med Kyrkcenter och grosshandlare Balder Erikssons fastighet till höger har ersatts av en fastighet där numera företaget Marine Carrier huserar.