Bland unga är självmord en av de vanligare dödsorsakerna. Incidensen är dock högre bland de äldre. Fler män än kvinnor dör av självmord, delvis beroende på att männen oftare lyckas i sina försök att ta livet av sig.
Psykiater Birgitta Johansson Huuva föreläste nyligen om psykisk ohälsa och självmord för Piteå Nya Föreläsningsförening på Kaleido.
Hon har jobbat inom psykiatrin både i Piteå och Örebro och även haft internationella uppdrag. Främst har hon intresserat sig för sjukdomsprevention, särskilt för hur självmord kan förebyggas.
Många faktorer har betydelse för vårt psykiska mående. För att vi ska må bra krävs i första hand att grundläggande behov ska vara tillfredsställda. Dit hör social trygghet, känsla av sammanhang, att vänner och närstående finns.
Samhället ska tillhandahålla en skola som fungerar, trivsel i arbete, god boendemiljö, skyddsnät vid sjukdom och funktionshandikapp. Vi är alla olika och en del av oss är mer sårbara vid psykisk stress.
För att behålla psykisk balans kan vi själva sträva efter en livsföring som är hållbar. Att engagera sig i gemenskaper, att ägna sig åt altruism, att förlåta både sig själv och andra, att vara nyfiken och kreativ minskar risken för psykisk ohälsa.
Önskan att dö drabbar vanligen periodiskt eller episodiskt. Det finns grupper med ökad risk för självmord, till exempel de med tidigare psykisk sjukdom, missbruk, multisjuka, de med anhöriga som begått självmord.
När det känns som svårast kan det finnas behov av akut stöd och hjälp. Detta kan i första hand närstående och vänner göra. Men det är också viktigt att arbetsplatser och samhällets institutioner såsom primärvård, psykiatrisk vård, försäkringskassa med flera har beredskap att ge trygghet och hjälp när livet känns hopplöst.
Som medmänniskor ska vi vara uppmärksamma på om någon i vår närhet visar tecken på att inte må bra psykiskt. Nedstämdhet, isolering, uttryck för hopplöshet, självanklagelser, men även oväntad aggressivitet och att personen upphört med favoritsysselsättningar kan vara indikatorer på risk för självmord.
Man ska våga fråga: ”Hur mår du?” Om man då får en beskrivning som bekräftar att personen mår psykiskt dåligt, kan man fråga om det är så illa att personen tänker sig självmord som en lösning.
Man ska då inte komma med hurtiga råd och förnumstiga lösningar. Det är bättre att låta personen berätta och ge sig tid att lyssna. Att vara medmänniska i en sådan situation är främst att visa att man är beredd att vara ett stöd och bekräfta att man förstått. Man kan även hjälpa till med kontakt med psykiatrisk vård.
Samhället genomgår i vår tid allt snabbare förändringar och många av dem kan innebära en psykisk stress. Allt ska gå fortare, reklam och sociala media bombarderar oss med svåruppnåeliga idealbilder, man förväntas vara vacker och lyckad.
Mobiltelefoner ger ökad möjlighet till kontakt, men minskar kanske den fysiska närhet som värmer. I en snabbt föränderlig tid är det en utmaning att jobba förebyggande för att minska psykisk stress och psykisk ohälsa.