Hej, Justina! Hur är det med dig?
– Det är bra. Jag förbereder mig för att uppträda i Österrikes huvudstad Wien. Det är en kvinna från Iran som anordnar eventet och jag en del i en show som hålls för femte året i rad, på Internationella kvinnodagen den 8 mars, i huvudbiblioteket. Jag känner mig lite nervös och uppspelt över resan men ändå ganska lugn. Det är ju ett tag sedan jag stod på scen, säger hon och fortsätter att berätta:
– Jag tar med mig mina låtar som jag skrev i Iran. De handlar om kvinnors rättigheter och att man måste fortsätta kämpa för dem.
Är du rädd för att resa när det är krig i Europa?
– Nej inte speciellt, jag är född i ett land där det finns mycket oroligheter och farliga situationer.
Hur har de här två åren i Sverige och Piteå varit för dig?
– I fyra månader såg jag bara snö och jag upplevde att det var inga personer ute på gatorna. Det var svårt, men jag försökte hantera det genom att träna på gymmet, promenera med min man och ta hand om vår katt. Nu har jag vant mig vid vädret. Jag läser svenska och musicerar på Framnäs. Jag och min man har också skrivit en del ny musik tillsammans. Livet känns fint.
Vad skulle du vilja se mer av i Piteå?
– Det borde finnas fler ställen där man kan träffas och dansa, spela spel, ha kul och umgås tillsammans.
Till sist, är det något som Piteåborna inte vet om dig?
– Jag vill gärna utbilda mig till gyminstruktör. Jag har tränat i tolv år och också varit instruktör för Zumbadans. Jag älskar att få folk att må bättre och att hjälpa dem att skulptera sina kroppar.