Vid 94 års ålder var Arne Pettersson en av Sveriges äldsta cirkelledare i Pitemålet som han var mycket mån om att bevara. (Arkivbild)
Familjen Pettersson har sedan generationer tillbaka bott på Båtskatan i Öjebyn. Huset där Arne Petterssons föräldrar bodde flyttades från Långnäs till Båtskatan 1926 och ett år senare föddes han. Två år senare kom hans lillasyster Ingrid. 1962 byggde Arne Pettersson hus tillsammans med makan Edla, född Viklund, från Granträsk i Älvsbyn. Där fostrades under åren sju av barnen.
– Pappa berättade för oss hur det var när de drog in ström i barndomshemmet. Då fick de en 15-wattslampa i köket och en 25-wattare i rummet där farfar lagade skor, säger en av sönerna Per-Gunnar Pettersson.
Arne Pettersson började tidigt engagera sig i föreningslivet. Öjebyns atletklubb var han med i och även i 100-klubben. Där fick man vara med om man klarat att lyfta 100 kilo. Men föreningslivet han var mest aktiv i genom åren handlade inte så mycket idrott, utan det var nykterhetsrörelsen, socialdemokraterna, och från 70-talet och framåt organisationer inom handikapprörelsen.
– Handikapprörelsen låg honom varmt om hjärtat eftersom hans syster föddes med en funktionsvariation och vår bror, som dog 1993, var gravt handikappad, berättar sonen Sven-Gösta Pettersson.
Fram tills pensionen har mångsysslaren Arne Pettersson haft fler yrken än de flesta. Bagarlärling, cementarbetare i grobban i Öjebyn, byggnadsarbetare, egen företagare med Piteortens byggnads AB och Pitebygdens resebyrå Arne Pettersson AB någon gång på 50-talet är några av dem. Han har också jobbat på Pite havsbad, Hyresgästföreningen och varit anställd på Jonssons järn och på Ica i Öjebyn.
– Han har haft ett varierat arbetsliv men baka har han fortsatt att göra även in i det sista, säger dottern Anna-Lena Pettersson Pogulis.
Arne Pettersson, Öjebyn, har under sin livstid haft ett stort engagemang för handikappfrågor.
Barnen upplevde att deras far hade en grundvärdering som var jordnära och att han jobbade för att utveckla samhället och samhällsvillkoren med folk- och opinionsbildning. De berättar att det deras pappa kände sig mest stolt över i sitt politiska liv var att sossarna i Piteå fick till en barnbespisning.
– Samma engagemang hade han i föreningslivet där han ofta värnade om de små, svaga eller de som hade behov men även inom Piteås arbete med Kandalaksja. Han hade alltid ett genuint intresse, visade omtanke och var stolt över det vi barn gjorde. Vårt hem var alltid öppet för alla, säger barnen.
Arne Pettersson höll på mycket med bingo både som utropare och även som gäst i Bingolottos tv-studio. Han fick många utmärkelser bland annat från Demensföreningen i Piteå och Astma- och allergiförbundet. Studiecirklar i ABF och lotterier har varit två ben som har funnits i hans liv. Ofta skaffade han fram vinster.
– Bland annat skulle han köpa bilar till Röda fjädern. Han gick in arbetsklädd på en av Piteås största bilfirmor. Ingen kom fram och pratade med honom. Då vände han på klacken och åkte till Volkswagen, där blev det napp. De fick sälja bilar för han fick ett bra bemötande, berättar Nils-Eric Pettersson.
Arne Pettersson bar med stolthet den mössa för Trump-motståndare som han fick i present från USA.
Under åren fick Arne Petterson och hans fru Edla uppleva en tajt relation med åtta barn, tolv barnbarn och tio barnbarnsbarn.
– De flesta av oss bor kvar i Piteå. Pappa skaffade sig en dator i 70-årsåldern och han var mån om att ha kontakt med alla i familjen. Med åren blev minnet lite sämre men han höll koll på sina barnbarn och deras jobb fast de hade vitt skilda yrkesval, säger Anna Lena Pettersson Pogulis.
1989 fick han ta emot en utmärkelse från Röda fjädern.
De sista åren bodde Arne Pettersson i lägenhet på Hörnvägen och sedan på trygghetsboendet i Öjebyn, där vännerna på samvaron blev viktiga. Han hade en 20-årig hjärtproblematik och i fjol fick han en pacemaker inopererad.
– När han kom hem från sjukhuset frågade jag honom om det gick bra. Näh, svarade han! Han hade minsann fått vänta i 1,5 timme på taxin som skulle hämta honom och vid hemfärd fick han vänta en timme till, så det skulle han minsann ta upp med PRO, säger Sven-Gösta Pettersson och fortsätter:
– Man kunde ju inte ha operationslag och folk att stå och vänta på det där sättet. Då var han den gamla kämpen igen.