Sally Nylén spelade Ronja Rövardotter.
Drygt 2 600 Piteåbor såg föreställningen som spelades vid sex olika tillfällen i Christinasalen veckan innan sportlovet. Musiken hade en central roll i föreställningen – där fanns de klassiska rövarsångerna, men också ny musik, skriven och arrangerad för orkester av elever vid musikinriktningen.
Musiken speglade både rädslor, sorg och längtan och förstärkte upplevelsen av de farligheter Ronja möter i Mattisskogen. Orkestermusikerna, som även de var estetiska programmets egna talanger, imponerade med sin höga nivå.
Även teaterinsatsen imponerade. Skådespelarna lyckades fånga karaktärerna hos både rövare och skogsväsen och interagerade med publiken på olika sätt. Man kunde höra ett och annat skrik när det plötsligt dök upp grådvärgar mitt ibland publiken, en skräckblandad förtjusning som snart blev till glada skratt när rumpnissarna gjorde entré på scenen.
Musikestetprogrammet, Strömbackaskolan.
Både elever och lärare har lagt ner mycket tid och energi på att skapa en levande och minnesvärd upplevelse. Kostym och scenografi, till stor del producerad av elever på bild- och forminriktningen bidrog till en proffsig inramning. Även de välgjorda affischerna och biljetterna, illustrerade av elever på medieinriktningen förtjänar ett omnämnande. Estetmedia hade också tv-kameror på plats och gjorde en liveproduktion av hela föreställningen.
Musikesteterna agerade både kompositörer, arrangörer och orkestermusiker.
Oliver Gebing som Birk Borkason och Sally Nylén som Ronja Rövardotter.
Sammanfattningsvis lyckades estetiska programmets uppsättning av Ronja Rövardotter fånga essensen av Astrid Lindgrens klassiker, mycket tack vare samarbetet mellan de estetiska uttrycken musik, media samt bild och form.