Vår älskade mamma Vera Lundgren Bergsviken somnade in den 18 juli på Hortlaxgården i en ålder av 90 år. Hon föddes i Mellanboda som nioende barn av tolv syskon till Minette och Anton Johansson. Mamma hade en tvillingsyster som stod henne väldigt nära och dom hade sina hyss för sig för att lura andra, som i skolan när dom bytte plats och läraren visste då inte vem som var Vera eller Vally. Mamma växte upp i ett hem med många syskon och deras hem stod alltid öppet med mor Minette vid spisen. Mamma och hennes syskon umgicks flitigt. Många gånger har vi fått höra om deras khakigäng som bestod av syskonen Johansson med bihang.
Mamma fick tidigt söka sig ut på arbete. Hon och hennes tvillingsyster åkte till Skelleftehamn och började arbeta på brukshotellet. Under den tiden träffade hon vår pappa Göte från Ålund och de blev ett par. Dom gifte sig och bosatte sig i Blåsmark och vår äldste bror Kenneth föddes. Sen flyttade dom till Storfors och då föddes Krister. Längtan efter att bygga ett eget hus kom och den önskan förverkligades i det som sedan blev vårt hem i Bergsviken och där utökades familjen ytterligare med döttrarna Ing-Marie och Inger.
Vårt hem stod alltid öppet, mamma hade alltid något att bjuda på när någon kom förbi. Mammas specialitet var ”bråttom bullen” eller blåbärsbullar. Mamma var med i juntan med dom andra tanterna i kvarteret ”Korea”. När kvällen kom och mamma skulle ha juntan satt vi och tjuvlyssnade på vad som sas. Hade vi tur kunde vi få smaka av gofikat som bjöds på. Hon var även engagerad i Bergsvikens EFS, bönhuset besöktes flitigt vid gudstjänster, symöten och torsdagsträffen. Somrarna tillbringades i sommarstugan i Kinnbäck. Där i Kinnbäck har mamma plockat många liter lingon och blåbär. Hon var helt otrolig på bärplockning, hade en hastighet som få så många liter har gått genom hennes händer. Handarbete av alla de slag har hon gjort åt oss barn och barnbarn. Om något inte riktigt blev bra så hade hon alltid det svaret, ”om man präss dell e så val e bra” vilket ofta stämmer. Mamma arbetade också under ett antal år som lokalvårdare först på lasarettet i Piteå och sen på Hortlax vårdcentral.
När barnbarnen kom så tog mamma och pappa emot dom med öppna armar. Mamma fick också uppleva barnbarnsbarn. Mamma blev änka 2007 då vår pappa dog och det var en stor sorg för henne. Hon var så glad i oss barn och barnbarn då. Vi gjorde allt vi kunde för henne. Sen hade hon sin ständige vapendragare vid sin sida vår faster Gunborg. Två svägerskor som funnits för varandra under många år. Trots att mamma haft en sviktande hälsa under många år så har hon aldrig klagat. Det har liksom inte legat för henne. I november 2019 flyttade hon till Hortlaxgården där hon fått god omvårdnad. Sista tiden blev svår för oss alla när covid-19 kom då vi inte kunde träffa mamma som vanligt. En tålmodig mamma som sagt om än hon har varit svårt sjuk, ”jamen hä dra dell” Hon ville aldrig vara till besvär för någon. Vår tålmodiga och energiska mamma avled ganska hastigt en knapp månad före sin 91 års dag och har nu fått flytta till sitt himmelska hem. Vi unnar henne vila i frid.