Några månader har nu gått sedan jag förlorade min mamma, Vera Brännström 80 år gammal.
Mamma var dotter till Anna och Ragnar Wallon och nummer fem i en syskonskara av tolv. Tidigt fick hon lära sig arbeta hemma på gården i Jävre. Mamma hade mycket stor arbetsiver som genomsyrade hela hennes liv. Mamma arbetade i sin ungdom som biträde i byns affär och en tid som busskonduktör. Senare i livet arbetade hon som lokalvårdare och som fileare på en fiskodling.
I slutet av 50-talet blev mamma och pappa Sven-Olof ett par och en livslång kärlek uppstod. Snart stod bröllopet och vi tre syskon kom snart, tätt följda av varandra. Deras första hem var på övre våningen hos farfar och farmor. De startade ett litet jordbruk med kor som utökades allt eftersom med tjurar, kalvar, höns och grisar. Mamma var väldigt kreativ och påhittig. Hon gav sig in i alla möjliga projekt. Ingenting var omöjligt för henne. Hennes hand kom väl överens med både hammare och såg, likaväl som sömnad av kläder, tapetsering, bakning i bagarstuga, måleri och trädgårdsarbete. Hon tog sig även tid att hjälpa andra trots att arbetet med hem, barn och jordbruket tog stor tid.
Det har varit så många kaffekalas och middagsbjudningar hos oss och många har känt sig hemma hos henne och pappa.
Mamma var alltid så tacksam från det lilla till det stora. Ett av hennes stora glädjeämnen var de barnbarn som hon fick och senare hennes barnbarnsbarn. Mamma och pappa älskade att vara i snickeriet och det var där man oftast hittade dem. Där tillverkade de tillsammans både möbler, prydnader och förstås alla julklappar till oss alla. De löste korsord och tog kaffepaus mellan arbetspassen. Mamma och pappa hjälptes åt med att bygga små bodar och små hus som finns hemma på gården. Men de tog även på sig att bygga en sommarstuga och isolera förråd, där mamma var högst delaktig. Det fanns alltid nya projekt på gång.
Mammas sista år kantades av sjukdom och en mycket besvärlig bältros. Trots det fanns tacksamheten och glädjen alltid där. Hon dog den 28 november efter några dagar av bekräftad Corona. Jag fick sitta med henne och hålla hennes hand, hennes sista timma. Jag fick hälsa från oss alla och berätta hemligheter. Mamma du fattas mig, alla dagar! Den största av kärlekar och tacksamhet till henne för allt hon var.