Roland Larsson
Roland Larsson från Älvsbyn har lämnat jordelivet i en ålder av 82 år. Men för Roland var inte ålder ett problem. Åtminstone utstrålade han alltid livsglädje, lust och ungdomlighet. För att inte tala om givmildhet och empati. Jag fick den stora glädjen att lära känna Roland när jag 2009 läste om hans frigivning från sin fångenskap i Colombia hos FARC-gerillan och bestämde mig för att skriva en bok om hans spännande historia. Roland var inte svår att få med på idén. Under resans gång med boken intervjuade jag Roland gång på gång om det han hade varit med om. I början hade han fortfarande sviter av den hjärnblödning han hade drabbats av, men som den kämpe Roland var, var han mycket angelägen om att berätta allt såsom det var. Under åren växte en stark vänskap fram mellan oss och vi höll tät kontakt ända fram tills jag nåddes av det sorgliga beskedet att Roland har lämnat oss. Då fick jag även veta att han hade införskaffat en bäddsoffa för att kunna hysa in mig vid framtida besök.
Roland föddes i Älvsbyn och spenderade uppväxten och ungdomen i norra Sverige. Han hade fina minnen från barndomsvänner och sin familj. Roland skulle komma att föra vidare en tradition inom familjen. Redan farfar Werner hade börjat intressera sig för den elektrifiering som tog fart i samband med första världskriget. Werner, som egentligen var smed, byggde med andra upp vattenkraftverk för elektrifiering av Älvsbyn. Ironiskt nog omkom Werner genom ett fall från en rutten telefonstolpe. Werners tragiska död hindrade inte att intresset för el levde vidare inom familjen – Rolands pappa Erik byggde i sinom tid upp en egen elfirma. Han tyckte att Roland skulle ta över firman en dag och så blev det under 70-talet. Sedan kom ett telefonsamtal från Skanska, som då fortfarande hette Skånska cementgjuteriet. En järnväg skulle dras mellan Älvsbyn och Boden och Roland blev tillfrågad att dra el. Roland nappade. Detta beslut skulle leda till en helt ny karriär som elingenjör vid otaliga internationella vattenkraftverksprojekt med Skanska international. Dessa jobb förde honom till Sri Lanka, Indien, Indonesien, Panama, Honduras, Colombia och Peru. Det var i Colombia han hittade hem. Vid det laget hade han börjat närma sig pensionen och slog sig ned på en plats där han stormtrivdes.
Sedan hände det som hände. Jag förundrades många gånger i mina samtal med Roland över med vilket jämnmod och tillförsikt han talade om sin tid innan och under vistelsen i djungeln. Han var inte arg eller bitter på någon, varken någon misstänkt inblandad i kidnappningen, svenska regeringen för att det tagit tid eller ens på gerillamännen som hållit honom fången. Han visade tvärtom förståelse och inte sällan kunde han skämta om det. Ibland kom dock en och annan tår när han tänkte tillbaka på den tiden, kanske var det nostalgin som tog överhanden. Det fanns mycket fina känslor inom Roland som han kunde ge uttryck för utan att lägga på en mask. En mer naturlig och mindre konstlad person får man nog leta mycket efter för att kunna finna. Efter att han kommit hem till Älvsbyn igen och rehabiliterats flyttade han in i sitt lilla hus där han trivdes med att umgås med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Han älskade djur och tyckte mycket om hästarna och hundarna på gården. Och fåglarna – jag har nog aldrig sett så välfyllda fågelbord som hans, frön i överflöd.
Det var många som brydde sig om Roland. Under arbetet med berättelsen om Rolands äventyr fick jag nöjet att stifta bekantskap med hans familjemedlemmar, barnen Tommy, Matilda och Wille, brodern Fredrik samt även olika arbetskamrater, före detta arbetsgivare samt vänner och bekanta, både i Sverige och utomlands. Han höll ständig kontakt med sina vänner i Colombia via sociala medier och slutade nog aldrig fundera på att en dag åka tillbaka för att besöka dem. Kanske var Roland en liten smula blåögd i vissa fall eller så ville han helt enkelt alla i sin närhet väl och trodde gott om alla och envar. Den genomgående känslan var att alla Roland kände brydde sig om honom och bara hade gott att säga om honom.
Roland efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn med familjer, en syster och två bröder med familjer. Han lämnar efter sig en stor saknad av familj och vänner.