Nils Gustav Norberg
Efter ett långt och innehållsrikt liv har vår pappa har lämnat oss fyra syskon, åtta barnbarn och tio barnbarnsbarn. Han blev 90 år gammal.
Pappa föddes på Strömnäs vid Strömlidabacken som nummer två i en syskonskara som sedan blev totalt åtta stycken. Från Strömnäs flyttade hans familj till en bolagsbostad vid SCA där vår farfar, Gunnar Norberg var anställd. 1943 fick pappa vara med och hjälpa sin far Gunnar och sin mor Nanny att bygga deras hus på Kurirvägen i Munksund.
Pappa gick sex år i skola och sedan började han att arbeta. Som 16-åring började han jobba på bogserbåtar åt Munksundsbolaget för att några år senare byta till Wiréns Rederi som maskinist. Dessa år ombord på båtar har präglat vår pappa. Många är berättelserna om olika händelser och människor som han har mött på sjön. Där har hans hjärta alltid har varit. Passande nog fick han göra sin militärtjänst i flottan nere i Karlskrona på Minsvepare M22.
Vår mamma Barbro född Lundberg var från Storfors. Hon och vår pappa träffades via båtlivet. Mamma, som var från Storfors, jobbade som kocka på en bogserbåt. De blev ett par och gifte sig den 4 november 1955 och fick sedan oss fyra barn.
Någon gång i början av 60-talet gick vår far i land och jobbade några år på ASSI, för att sedan bli anställd åt Piteå Brandförsvar. Där blev han kvar fram till sin pension som 60-åring. Parallellt med arbetet på brandkåren drev pappa Firma Brandredskap och den fortsatte han att driva i många år tills han sålde den vidare.
När mamma och pappa bildade familj så köpte de ett eget hus i Munksund som de vårdade ömt. Tillsammans gjorde de många renoveringar, mamma var ”arkitekt” och tänkte ut många fiffiga lösningar som pappa sedan förverkligade. Förutom huset så hade de en stor tomt som alltid var välputsad och välhållen. Deras stora hallonland krävde mycket skötsel och när det var dags för skörd fick de lön för mödan.
Deras hem i Munksund var öppet och välkomnande för alla. Alla barnbarn har fått skapa många fina barndomsminnen där. Det fanns alltid fika på bordet och pappa har alltid ställt upp, fixat, skjutsat och funnits till hands.
Efter sin pension fortsatte pappa att hålla kontakt med sina brandkårskollegor – Veteranerna. De träffades några gånger per månad för att prata, fika, fixa och skruva på olika projekt samt göra studiebesök på olika ställen. Dessa tillfällen betydde väldigt mycket för honom även om han inte orkade de sista åren när krämporna blev för svåra.
2016 gick mamma bort och pappa sålde deras älskade hus. Flytten gick till en lägenhet i centrala Piteå. Utsikten över älven var så fin och där kunde han följa naturens skiftningar och se båtlivet på somrarna.
Under tiden när pappa bodde ensam har han haft en viktig hjärtefråga. Han ville nämligen göra miljöansvariga i Piteå kommun uppmärksamma på den sjunkna båten Munksund 5 som ligger på älvbotten. Det var hans dröm att få se den komma upp ur vattnet.
Tiden som har varit med pandemin har satt djupa spår med all distansering. I början på detta år fick pappa flytta till Österbo, något som han verkligen ville själv. Att få bo där gjorde att han kunde känna sig trygg och inte behövde vara ensam när krafterna tröt.
Nu har han lämnat oss och om det är som vi hoppas så tänker vi att mamma och pappa har fått mötas igen. En ny stjärna har tänts i himlen.