Onsdagen den första juli somnade Margit in i sin lägenhet på Prästgårdsgatan. Margit Wikgren, född Lundström växte upp i en syskonskara på fem. De bodde vid torget där även hennes pappa, Hjalmar som var målare, hade en målarverkstad (som i dag är Lundströms Måleri.) Margits mamma, Hulda (bördig från Västerbotten) skötte hushållet. Bostaden och målarverkstaden brann ner till grunden när ett helt kvarter brann på 20-talet. Familjen förlorade allt och fick starta om med tomma händer. Hjalmar dog sedan i allt för tidig ålder, vilket gjorde att Hulda fick ta ett stort ansvar för måleriet, där Margit och hennes syskon fick hjälpa till. När Margit blev äldre träffade hon så småningom John, som bodde i Hortlax och hade börjat att arbeta med bilar inne i stan. Efter ett antal år flyttade de ihop. De fick barnen Bo, May och Ulla medan de bodde i stan. John tog över och började driva Firma Biltjänst. De byggde hus på Backen där de så småningom fick sitt fjärde barn, Ulf. Margit var hemmafru största delen av sitt liv. Backen blev en samlingsplats för många. Dörrarna stod ”öppna”. Alltid något nybakat för dem som kom på besök. Bo, May, Ulla och Ulf bildade egna familjer. John och Margit fick många barnbarn och barnbarnsbarn. Margit sa ofta att hon var den förmögnaste i världen som hade alla dessa barn. Barn var något som låg närmast hennes hjärta.
Backeskolan som låg nära deras hem hade Margit bra koll på. Fastän hennes egna barn vuxit upp så blev hon en flitig besökare hos dem. Margit blev även en välkänd Majblommetant i Piteå. Levererade till skolor, men satt även på stan och sålde själv.
Att följa barns idrottsutövande har även varit ett av hennes stora intressen. Där fick ishockeyn den största platsen.
Något år efter att John gick bort så flyttade Margit till Prästgårdsgatan inne i stan. Där fick hon bo i elva år. Även detta blev en samlingsplats för alla. Man kan säga att Margit varit ett nav kring vilket många har snurrat.
Margits signum har varit att ge till andra. Var det inte fika eller godis så var det att sy bonader eller sticka sockar att ge bort. Det var inte bara de närmaste som fick, utan många äro de som fått något från Margits hand. Med sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn har hon gärna spelat kort. Och hon var definitivt inte den som lät barnen vinna. Så man kan förstå varifrån en del av släktens tävlingslust kommer.
Margit var alltid bestämd i sina åsikter och var inte rädd för att säga vad hon tyckte. Men oftast kom det goda och fina säg från henne. När man besökte Margit fick man alltid höra bra saker om sig själv.
2016 förlorade Margit sitt äldsta barn, Bo. Detta blev mycket smärtsamt för Margit och många fler. Men hon klarade även detta. Dels tack vare den krutgumma hon var, men säkert även också tack vare de flitiga besöken av de sina.
Att vi sedan i dessa tider fått ha vår Margit hemma i sin egen lägenhet och närvara vid hennes bortgång är vi så tacksamma för. Här har hemtjänsten och dess fantastiska arbete också betytt mycket.
Men det man känner sig mest tacksam och stolt över är att få ha denna Margit som sin mamma.