Vår pappa, Kjell Norberg, Kuusilaki, somnade in den 25 september, 84 år gammal.
Kjell växte upp i Härnösand stad med sina syskon. Somrarna tillbringades på Hemsön där släkten härrörde från.
Kjell tog 1960 en civilingenjörsexamen i maskinteknik från Kungliga Tekniska Högskolan. Han började därefter på SCA i Obbola. Karriären fortsatte inom SCA fram till pensionen 1997. 1966 blev han projektledare för implementering av dataanvändning inom SCA i Sundsvall. Sex år senare gick flyttlasset till Munksunds pappersbruk, då som verkstadschef. Fabrikschef och disponent för Munksunds pappersbruk befordrades Kjell till 1982 och sedan vidare till vice vd för SCA Nordliner. Kjell arbetade mycket. Varje morgon påbörjade han sin rundvandring i fabriken för att prata med personalen. Han arbetade sällan mindre än tolv timmar per dag. Kjells ledarskap präglades förutom djup kunskap i teknik och ekonomi av att han kände till varje individ i fabriken.
Kjell gifte sig med Tyra 1965. Tillsammans fick de barnen Annika, Staffan och Nils. En helig familjestund var lördagsmiddagen. Den tog flera timmar och diverse historiska, samhällspolitiska, miljörelaterade och vetenskapliga ämnen avhandlades. Dessa diskussionsmiddagar uppskattades av oss barn och mycket sällan upplevde vi stress att lämna bordet när kompisar kom på besök. På en direkt fråga i början av 2000 talet om vilket syftet varit med deras uppfostran kom svaret – ”Att ni skulle bli trygga och självständiga individer som inte bara tänker på er själva”.
Kjell valde pensionärslivet 1997 och flyttlasset gick till Tyras uppväxthus i Kuusilaki. De fokuserade från den stunden på Kuusilaki och Pajala. De startade Kuusilaki och Pimpiös byaförening tillsammans med de övriga byborna. Ett annat stort intresse blev släktforskning där hans långa efterforskningar kulminerade till den stora släktträffen på Tyras sida. Mest fokus hade dock Kjell på flytta gränserna för vad som kunde odlas på gården ovanför polcirkeln. De bjöd på vindruvor från växthuset och kom man till midsommar tillagades färskpotatis. Kuusilaki blev snabbt hemma för Kjell. Även efter Tyras bortgång 2013 kunde vi barn, när vi lyckats få med honom på en kortare resa, erfara Kjells glädje i ögonen när han fick återse huset och framförallt växthuset. ”Det är som att bo i en tavla.” uttryckte Kjell ofta om Kuusilaki och att det var där han ville leva resten av livet
Pappa finns i våra minnen och så länge vi minns, lever han inom oss.
Annika, Staffan och Nils