Vår mamma Kerstin Nyman, Öjebyn, har den 20 november stilla somnat in vid en ålder av 87 år.
Mamma var yngst av tre syskon och växte upp på Rolfs utanför Kalix i en harmonisk och stillsam familj.
I barndomen tyckte mamma om att hjälpa sin mormor och morfar som förestod ålderdomshemmet i Kalix. Det blev början på ett långt yrkesliv inom äldreomsorgen, först som föreståndare på Öjagården i Öjebyn och sedan bland annat som chef för äldreomsorgen i Piteå kommun.
Mammas långa tid inom äldreomsorgen sammanföll med tiden när fattigvård och åldringsvård förändrades till den moderna äldreomsorgen. Hon älskade sitt arbete och brann för äldreomsorgens framåtskridande.
Under sina sista levnadsår fick mamma själv uppleva hur det var att ta emot stödinsatser från äldreomsorgen. Det var glädjande och värmande att höra hur mycket mamma uppskattade hjälpen som hon och pappa fick och hur bra hon tyckte att allt fungerade. Mamma berömde ofta yrkesskickligheten och den fina inställningen hos äldreomsorgens personal.
Livslång kärlek fann mamma i grannbyn Innanbäcken utanför Kalix där hon träffade Per-Arne. De gifte sig 1959 och fick två söner och slog ner bopålarna i Öjebyn. Där bodde de livet ut och utvecklade ett starkt engagemang för bygden. Pappa var alltid motorn i de projekt och företeelser som företogs, men mamma fanns alltid där bredvid, redo att stötta eller rycka in där det behövdes. De höll alltid ihop. Ända tills pappa dog tidigare i år.
Sommarstugan i Rönnberget vid Piteälven var familjens hjärtslag och mamma och pappas guldklimp i tillvaron i mer än 50 år. Mamma älskade varje minut där.
Mamma har alltid gillat friluftsliv med dagliga utflykter i naturen. Allra helst i omgivningarna vid sommarstugan i Rönnberget eller skogarna omkring Råberget och Karlberg i Öjebyn.
Omsorg och omtanke är ord som vi gärna använder när det gäller mamma. Omsorg och omtanke om andra människor och om den egna familjen och släkten. Barnbarnen hade en särskild plats i hennes hjärta och de omfamnades av stora doser kärlek, engagemang och omtanke.
Oro är ett annat ord som dyker upp när vi tänker på mamma. Mamma har så länge vi kan minnas ägnat sig åt att oroa sig för sina nära och kära. Utan anledning till oro ska tilläggas. Mammas oroande har på något märkligt sätt alltid följt med oss som en slags trygghet. En fin oro alltså.
Mamma har aldrig tyckt om att stå i centrum eller att framhålla sin egen person och hon hade antagligen inte gillat att vi skrev de här raderna. Men vi är så stolta över henne så vi gjorde det ändå!