Varje människa har sin betydelse, för sig själv, sin familj, släktingar och nära vänner. Andra når utanför denna krets. Gunnel Nilsson var en person, vars betydelse nådde långt utanför den närmaste vänkretsen. Hennes engagemang för idrotten och för ungdomars möjligheter att aktivt ta del av sin sport, hennes vilja att förändra och förbättra ledde till att så många fler fick chansen att lyckas och många av dem blev hennes vänner för livet. Gunnel var någon som inte bara pratade om vad som borde göras utan också såg till att det blev gjort. Om ingen annan tog tag i saker, gjorde hon det själv.
Efter att ha varit aktiv, framför allt inom simning, orientering och skidåkning, kom hon att som tränare ha hand om grupper av unga flickor inom både skidåkning och orientering och så småningom också gymnastik och konståkning. Hon var aktiv i ordets alla bemärkelser. Visst hon pratade mycket, högt och länge, och var aldrig rädd att säga sin mening, men hon fick saker gjorda. Gunnel var ”verkstad”. Från tanke och ord till handling var ledningarna korta och öppna. På modern svenska skulle man väl säga att hon ofta tänkte "utanför boxen”; omöjligt fanns inte.
Många har kanske hört hur hon en vinterdag från sitt lägenhetsfönster såg en kvinna åka konståkning på Lomtjärn. Gunnel kunde inte själv, men såg att personen på isen var något alldeles extra. Älvsby IF hade inte någon konståkningssektion, men sedan Gunnel kontaktat kvinnan fanns det en tränare, flickor som tränade, och så småningom en konståkningssektion, som för övrigt existerar än idag.
Att ungdomar, och kanske främst flickor, skulle hitta en idrott att ägna sig åt var viktigt för Gunnel. Hon var mycket aktiv i sin tränarroll och såg till att ingen hamnade utanför. Under flera år träffade hon, varje tisdag och torsdag, sina skid- och orienteringsflickor ute i Kanisterrängen eller på Åsens elljusspår för att träna. Hennes hem var alltid öppet, och där träffades man före eller efter både träning och tävling. Samtidigt som Gunnel coachade sina flickor till bättre teknik och kondition, lärde hon ut stora doser av folkvett och självkänsla. Ett antal krökta ryggar, i både fysisk och psykisk bemärkelse, har rätats ut med Gunnels hjälp.
En av Gunnels idéer var att ungdomarna inte skulle behöva betala pengar för att delta i aktiviteter, men hon krävde att aktiva ungdomar skulle vara med och dra in pengar till verksamheten. Lottförsäljning och/eller arbete vid luftgevärsbanan nere i Forums källare på till exempel danskvällar. Hon månade om oss, men ingen kan säga att hon curlade. Man skulle vara medveten om att ingenting är gratis och att alla ska göra det de kan. Inga genvägar var tillåtna.
Gunnel var en av de genuina, ideella ledarna, och idag, femtio år efter min egen aktiva tid, undrar jag hur hon orkade; hur hon hann. De flesta lediga kvällarna, efter ett stressigt heltidsarbete som frisör och egen företagare, gick åt till träningsgrupperna och på veckosluten var det tävlingar som gällde.
Det är svårt att värdera Gunnel Nilssons ideella arbete inom idrotten i Älvsbyn. Hon var en eldsjäl, och det är svårt att tänka sig att hon inte längre är med. Vi är många som saknar henne och som minns henne med stor värme.