Gunnar Johannes Norgren har vid en ålder av 90 år avlidit efter en tids sjukdom.
En man omtyckt av alla i sin närhet. Han var en engagerad berättare, fotograf, båtentusiast, pappa och morfar.
Gunnar föddes och växte upp i Kalix som äldst av sex syskon. Yrkesbanan startade han som folkskollärare och fick sin första anställning i Nyborg i Kalix vid 21 års ålder. Yrket behöll han sedan hela yrkeslivet och avslutade sina sista år inför pension som ämneslärare vid Pitholms högstadieskola.
Gunnar fann sin kära Kerstin från Moån i Kalix. De gifte sig 1956 och fick tillsammans tre flickor Ingrid, Anna och Karin. De fick många lyckliga år tillsammans, Kerstin avled 2012.
Gunnars intresse för kyrkan och kyrkosången har alltid funnits och bibehölls som aktiv sångare fram till att covid-19 satte stopp för hans engagemang två olika körer. Han var även sekreterare i Luleå stifts norra kyrkosångförbund och förtroendevald inom kyrkogårdsnämnden i Piteå landsförsamling. Tillsammans med Bengt Erman skrev Gunnar även boken Begravningsskick.
Fotointresset kom till glädje för alla i hans närhet. Bilderna fångade såväl resor, högtid som vardag och delades via diaprojektorn med morfar som berättare av historien bakom bilderna, något som både barn och barnbarn kommer minnas för resten av livet.
Just berättelserna var signifikant med morfar och ingen i hans närhet har undgått att få del av en historia som de kan relatera till vilket också har inspirerat mig till skrivandet, på den tiden som brev skrevs på skrivmaskin.
Skärgården och båtlivet var en viktig punkt och ett stort intresse som låg morfar varmt om hjärtat och som lockat mig till havet och båtlivet. Tallbacken, stugan i Piteåskärgård, blev sommarstället och platsen för avkoppling, semester och familjetid. Det var här barn, barnbarn och barnbarnsbarn lärt sig ro, tälja, snickra och mycket mer.
Min morfar var en man med silver i håret och guld i sitt hjärta! Han hade aldrig något ont att säga om någon annan och respekterade allas våra olikheter. Han värnade alltid om familjen och om närheten till sina närmaste. Och när vi ifjol firade hans 90-års dag i Storforsen sa han till mig. – Det är lycka för mig att se er alla barn och barnbarn umgås och träffas.
Det finns mycket mer att berätta än vad som sagts nu och sista raden är inte skriven. Vi har alla vår berättelse att dela för att tillsammans alltid minnas dig morfar.
Jag kommer med stor tacksamhet och saknad bevara minnet av min morfar Gunnar.