Gun-Britt Öhlund, Östersund avled den 26 oktober 2020, 64 år gammal, efter många års kamp mot Alzheimers sjukdom.
Gun-Britt föddes i Piteå som nummer två i en syskonskara på fem, men familjen flyttade till Dalarna 1964, och sedan till Jämtland och Östersund 1971.
Så småningom hamnade Gun-Britt åter i Piteå, där hon bildade familj med Tommy Norin, och blev mamma till fyra fina barn.
Gun-Britt utbildade sig först till läkarsekreterare, men redan efter några år blev hon mer och mer övertygad om att det var sjuksköterska hon ville bli. Hon fick sin utbildning i Boden och hamnade sedan på Piteå lasarett som medicin – och kirurgsköterska. Hennes nyfikenhet och ambitioner ledde dock vidare, och i Sundsvall vidareutbildades Gun-Britt till barnmorska, och kom därefter att arbeta först i Piteå, och sedan i Östersund.
Som barnmorska arbetade hon både vid förlossningsavdelningar och BB, men även vid ungdomsmottagningar.
Arbetet med ungdomar blev för henne det sista hon sysslade med i sitt arbetsliv, då hon efter ytterligare fortbildning hamnade som skolsköterska på Vallaskolan, Frösön.
Gun-Britt var en mycket uppskattad sjuksköterska och barnmorska, och fick många tacksamma och uppskattande ord från patienter, från mammor hon förlöst, från elever i skolan och deras föräldrar, och från sina arbetskamrater och kollegor.
Hon var varm och empatisk, och med sina gedigna kunskaper förmedlade hon trygghet och lugn i sitt arbete.
Gun-Britt hade många vänner, och var själv en god och lojal vän. Hon hade lätt till skratt och ställde glatt och villigt upp för släkt och vänner som behövde henne.
Hon sjöng i kör, handarbetade och spelade golf på sin fritid.
Hon tyckte mycket om att resa, och favoritmål var dels Jordanien, som var hennes nya
makes, Mohammed Abu Jarour, hemland, men även USA, dit hon reste flera gånger, samt golfresor i Europa.
Gun-Britt bodde sina sista år i särskilt boende på Frösöstrand, där hon fick utomordentligt god vård, och kände sig hemma.
Hon efterlämnar fyra barn, åtta barnbarn, pappa, tre syskon och många syskonbarn, samt övrig släkt och många vänner.
Nu är hon fri och sjukdomen kan inte nå henne längre. I våra hjärtan finns hon för alltid kvar, och vi minns henne för den fantastiska människa hon var.