Greger Andersson Älvsbyn (Boden)
Efter några års sjukdom fick Greger Andersson sluta sin livsvandring den 27 februari. Han blev 79 år. Närmast anhöriga är hustrun Birgitta, dottern Annacarin, sonen Lars samt barnbarn.
Greger växte upp i Krokträsk, en liten by i Älvsbyns kommun och han var den yngste i en barnaskara av sju. Min lillebror var idérik, varm och omtänksam som person.
Efter folkskolan kom för Greger en tid som springpojke på Gårdings järnaffär. Sedan brevbärarjobb och utbildning till postiljon. Realexamen tog han som privatist efter folkhögskola i Hagaberg och Solvik.
Nyårsafton 1965 förenades Greger i äktenskap med sjuksköterskan Birgitta. Studentexamen avlades 1968 efter studier vid Handelsgymnasiet i Boden. Grunden för yrkesliv var därmed lagd. Det blev som kamrer vid Jordbrukskassan i Älvsbyn. Där lades även grunden för det hus som skulle bli hem för familjen i 50 år.
Hans engagemang i Centerpartiet ledde till viktiga förtroendeuppdrag i kommunen och i Svenska kyrkan.
Gregers liv fick en helt ny inriktning när han och Birgitta år 1991 fick anställning vid en begravningsbyrå i Luleå. De blev starkt engagerade i uppgiften. I juni 1993 startade de företaget Anderssons begravningsbyrå i Luleå. I den verksamheten kom deras kompetenser till sin fulla rätt.
De var väl rustade för att möta människor i sorg, förtvivlan och vilsenhet och de hade förmågan att ordna begravningar med både värdighet och omsorg. Under de åtta åren blev det mer än 2 000 begravningar i 57 olika kyrkor och kapell i Norrbotten. Jag hörde honom ofta med glädje och tacksamhet berätta om det förtroende han kände sig möta i denna uppgift. Här kände han sig verkligen vara på rätt plats i livet.
Greger älskade att sjunga. Han var en god och uppskattad sångare. Hans mäktiga, klangfulla baryton har fyllt otaliga kyrkor och bönhus med välljudande sång.
Han var förnöjsam och tacksam. När han talade om olika skiften i livet hette det ofta – ”jag hade förmånen att...”. Ja, även när han på grund av den tilltagande sjukdomen nödgades lämna den nyförvärvade lägenheten i Boden, för att flytta till ett äldreboende i Harads, så sa han även då att han hade förmånen att få ett bra boende. Även där fick han möjlighet att sprida glädje med sin sång.
Jag kan ännu höra honom sjunga ” Tack för rosorna vid vägen, tack för törnet ibland dem. Tack för resta himlastegen, tack för evigt tryggat hem”.