Eva Bergström, min älskade kusin har lämnat mig och alla sina nära och kära, alldeles för tidigt. Eva var omtänksam, tänkte alltid på andra först. Hon ville att alla skulle ha det så bra som det bara gick. Hon ville gärna glädja andra med en gest, god middag eller ett telefonsamtal. Det var alltid trevligt att komma till Eva då hon var gästvänlig och blev glad när man kom, vilket kändes var från hjärtat.
Jag blev glad i hennes närvaro och vi skrattade ofta, hennes skratt kan jag ännu höra. Sjukdomar och bekymmer kunde vi dryfta men det blev ofta en slutkläm som löd: ”Det finns dem som har det värre”! På grund av covid-19 blev tyvärr även Eva drabbad av stor isolering men då samtalade vi via telefon i stället. Den hjälp och närvaro hon under åren fick av döttrar, barnbarn, särbo och syster uppskattade hon verkligen, vilket hon gärna berättade.
Eva uppskattade korta utflykter, middagar, resan till Rom, besöket på konserten med Dana Dragomir, Valborgsmässofirandet i Roknäs med skönsång etcetera, etcetera, etcetera.
Eva hade fortsatta drömmar om framtiden. Vi skulle följas till Stadsparken och hon skulle komma ut till norra Haraholmen. Tyvärr hann vi inte.
Jag saknar dig!