Björn Zackari föddes i Umeå den 27 februari 1948. Hans far Sixten var född i Gällivare och hans mor Marianne i Piteå. När Björn var liten arbetade hans far några år som typograf på Piteå Tidningen.
Under uppväxten bodde familjen på flera olika orter men den plats som han själv hade starkast band till var Hällefors där han fann livslång vänskap i Kent med familj. Som ung vuxen blev Björn intresserad av buddhismen och när han var 21 år reste han till Bangkok, Thailand för att bli munk. Han återvände 1975 som utbytesstudent i medicin och kom att lära känna flera blivande doktorer som han sedan höll kontakt med livet ut.
Han utbildade sig till läkare i Linköping och sökte sig till Piteå lasarett 1979 för att göra sin specialistutbildning i kirurgi. Där hade han mycket goda lärare och förebilder i Jan Hultén och Carl-Martin Sundbom. Han blev omtalat duktig och månade alltid om sina patienter och arbetskamrater. Under flera år var han klinikchef och månade om de blivande läkare som tjänstgjorde på kirurgkliniken. Han var mycket intresserad av trauma- och krigskirurgi och möjliggjorde bland annat för ST-läkare att få insyn i akutkirurgin på ett sjukhus i nordöstra Thailand.
Ett av skälen för Björn att bli läkare var en dröm om att kunna arbeta i hela världen, en dröm som emellanåt var svår att kombinera med familjeliv. Via Röda Korset gjorde han sin första utlandstjänstgöring 1987 som kirurg i ett flyktingläger vid den thailändska gränsen till Kambodja, där krig med Vietnam rådde. Han återvände dit flera gånger och 1989-90 när han var medicinsk chef för Internationella Röda Korsets insatser i området fick familjen följa med. Under 1990-talet fortsatte han att arbeta för Röda Korset i Afghanistan och i Kenya.
Han var gift med läkaren Maria Truedsson 1981 till 2001 och tillsammans fick de barnen Erik, Karin och Anna. Huset i Sjulnäs där de bodde, hade han själv ritat och sedan byggt tillsammans med hustru och vänner. Björn var oerhört vetgirig och han ville alltid lära sig nytt och göra nya saker. Han älskade att resa och intresserade sig bland annat för fotografi, akupunktur, kayaking och bilar. På äldre dar återupptog han den buddhistiska praktiken och översatte buddhistiska recitationer och en bok till svenska. Björn var väldigt social och intresserade sig för människor, ville alltid hjälpa till och hade lätt att finna kreativa lösningar på problem.
De sista åren i livet präglades av svår sjukdom. Familjen är för evigt tacksamma för personalen på demensboendet i Malmö som vårdade honom och fyllde hans sista år med många glada stunder. Björn avled i stillhet 31 maj 2020.