Höstterminen 1950 kom vår nya lärarinna till skolan i Stockbäcken. Hon bar en tjusig blå klänning och var så vacker. Vår kusin Hans kallade henne senare för Doris Day!
Barbro blev omtyckt av alla oss elever, hon var bestämd, rättvis och vänlig. När de ”stora" pojkarna i 7:an påpekade hur vi brukade ha det i klassen, fick de till svar att: ”Men nu gör vi så här”.
När vintern kom och Rokån var frusen, fick vi sopa oss en isbana där Barbro lärde oss flickor att åka skridskor. Det var en fröjd att kunna göra en 8 på isen!
Teckning och målning var Barbro kunnig i och lärde oss mycket på det området.
Vårterminen 1951 fyllde Barbro 23 år. Vi flickor i klass 5–7 ville överraska henne, åkte ner till Färghandeln i Sjulnäs där vi köpte örhängen med ”Japanpärlor”. På morgonen den 14 mars, pulsade vi i snön med dukad bricka och present, placerade oss bakom hennes sovrumsfönster vid den lilla stugan hon hyrde av vår granne.Vi sjöng några sånger och gick sen fram till ytterdörren där en överraskad lärarinna tog emot. Hennes far hade övernattat och trodde han vaknat till en änglakör! Det var en ynnest att få fira vår älskade lärarinna.
Barbro blev Stockbäckens skola trogen i många år. Hon sa till oss långt senare i livet, att det var hennes bästa år som lärare.
Vi tänker med glädje på henne.