Minnesord: Anna-Greta Wiksten

Anna-Greta Wiksten.

Anna-Greta Wiksten.

Foto: Privat

Familj2021-02-19 13:00

Jag tänker tillbaka och minns min mamma med kärlek. Hon som alltid fanns där för oss barn, mig, Rickard och Anna, och älskade oss kravlöst. Fram till dess att jag fyllde fem och min bror åtta var hon hemmafru och såg till att inget fattades oss. Det fanns alltid hembakade bullar och hemlagad mat från grunden. 

Hon började arbeta halvtid på Piteå lasarettet och där hon blev kvar till dess att hon gick i pension. Min lillasyster Anna föddes när jag var åtta och mammas idrottsintresse växte när Anna blev äldre och hon ofta följde med hennes lag på matcher och cuper. När sedan barnbarnen kom och de började idrotta var hon ofta med på deras matcher. Under Summergames hade hon ett eget spelschema och cyklade runt på alla fotbollsmatcher som hon hann med. Mamma ville finnas där för oss alla. Behövde vi barnvakt fanns hon där och hon ville alltid vara rättvis med både sin tid och de gåvor hon gav.
 

När jag var tonåring skaffade mina föräldrar båt och vi tillbringade mycket tid tillsammans på sjön. Jag minns när jag blev äldre och mina föräldrar och Anna skulle köra ner båten till höga kusten för några veckors semester i skärgården. Jag hade träffat Peter och var inte så intresserad av att följa med. Då föreslog mamma att vi skulle låna deras Saab för att köra bil ner och tillbringa några dagar i skärgården med dem för att sen fortsätta på vår egen semestertripp. Vår mamma var mån om att anpassa så att det passade oss alla. 

Några år senare byggde familjen en stuga i Jävre där vi tillbringade mycket tid när våra barn var små. När mamma och pappa var drygt 50 år separerade de. Mamma flyttade till stan och hon började intressera sig för att resa. Hon reste med sin syster Birgitta och följde gärna med oss barn på våra utlandsresor. Hon älskade att cykla och kom ofta cyklande ut till oss på Renön. Mammas passion var att läsa böcker. Hon hade alltid en bok på gång. Som pensionär började hon spela boule och sjöng även i kör.
 

På senare år umgicks vi ofta genom att luncha eller äta middag ihop. Detsamma gjorde hon med sina väninnor och sina barnbarn, en lunch eller en fika på stan tyckte hon om. När mamma fyllde 80 år så åkte jag och mina syskon med våra respektive, tillsammans med henne, på en fantastisk resa till Krakow. Jag är så tacksam för denna sista resa vi fick tillsammans och alla andra fina minnen som tröstar och värmer när tomrummet efter min älskade mamma kommer över mig.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!