Vid ”Nackas” bortgång den 6 december gick en av svenskt flygs färgstarkaste företrädare ur tiden. Nacka – namnet fick han redan 1951 på Flygskolan i Ljungbyhed. Detta för ett nästan porträttliknande utseende med fotbollsprofilen Nacka Skoglund. Han hade sitt ursprung i Örnsköldsvik, Nygatan 30 där hans far hade skrädderi. Nacka fortsatte efter folkskolan utbildning fram till realexamen vid stadens Läroverk 1948. Siktet var sedan barnsben inställt på att bli pilot vid Flygvapnet. Själv gick jag första året på reallinjen i Nackas parallellklass, men flyttade vid krigsslutet hem till Lycksele-byn Knaften där jag också tog realen med sikte på en framtid i Flygvapnet. Vi var ett gäng ynglingar som vid varje tillfälle som gavs tog oss till Hägglunds i Gullänget där man då tillverkade flygplanet Sk25.
Löjtnant Gernants provflygningar var höjden av lycka för flygtokiga tonåringar. Jag började i Flygvapnet som signalist i avsikt att vid uppnådda 18 år söka över till pilotutbildning, men blev efter signalistutbildningen uttagen till navigatörsutbildningen vid nattjakten F1 i Västerås. Efter sommarledigheten i Juli 1952 såg jag från tåget en krullhårig flygvapenpilot med samma flottiljbeteckning som jag hade (F1) på vapenrocken. Jag tog genast efter avgång från Mellansel kontakt med Nacka-kopian och där skapades under tågresan till Västerås en vänskap som varade till Nackas bortgång.
Vi bestämde under resan att vi skulle bilda besättning efter den grundläggande utbildningen. Vårt önskemål biträddes av divisionschefen och besättningen Jan/Kan blev ett faktum. Förutom att vi bildade besättning valde vi att skaffa bostad utanför flottiljen och hyrde övervåningen i en villa och kunde på så sätt samordna resan tur och retur till F1. Viktigt med hänsyn till att vi vid nattjakten hade annorlunda arbetstider än övriga samhället. Under jul/nyårsuppehållet 1952/53 fick jag träffa Nackas familj och blev omedelbart välkomnad ”upptagen” som medlem. Nacka hade en äldre bror och en yngre syster och jag kände mig som deras syskon vilket gjorde att ledigheter typ långhelger tillbringade jag på Nygatan 30 i Ö-vik.
Trettondagsafton 1954 firade vi på danslokal och där träffade Nacka en flicka som hette Git, en bekantskap som ett år senare resulterade i giftermål och vigsel i Arnäs kyrka. Jag var ”Best man” och fick lära känna ännu flera av Nackas och Gits släkt och vänner. Noterade att alla var enormt trevliga och lätta att umgås med. Git flyttade till Västerås och vi delade bostad i vår ”ungkarlsbostad” till dess Nacka och Git blev en egen familj sommaren 1955 och lyckades få tag på en nybyggd lägenhet. Nacka och Git hade bett mig att vara gudfar till deras barn, vilket jag gärna accepterat. Våren 1956 var jag kallad som vittne i ett trafikmål i Lycksele och träffade i min hemby en trevlig folkskollärarinna som hette Siv och som blev min hustru 1957. Vi bodde sedan granne med Nacka och Git tills Siv och jag flyttade till Stockholmsområdet efter att jag lämnat F1 för utbildning till civil flygledare vid Bromma.
Nacka mådde inte bra av att flera av oss i den årgången just då passade på att ansluta till den civila flygsektorn som då var enormt expansiv. Jag fick på Bromma på någon informell väg veta att man i Vidsel sökte pilot(er) helst med erfarenhet av J33/Venom. Jag intresserade Nacka för denna chans, som han tog. Sökte och fick jobbet som han tillträdde 1 maj 1959. Började som målbogserare men kom med tiden att flyga helikopter efter att han genom arbetsgivaren fått gå utbildning härför i USA. Han blev genom alla dessa olika uppdrag för Vidselbasen oerhört rutinerad och respekterad, både som yrkesman och privatperson. ”Alla” inom BD-län som visste något om flyg ”visste” vem Nacka var.
Efter sin pensionering blev han Vidsel trogen och ägnade stor del av sin tid åt skapandet av det Vidselbasens lokala museum. Han var även en eftertraktad föreläsare vid flygklubbar och andra organisationer.