För 52 år sedan blev min familj erbjuden att köpa lotsen Anders Sjöbergs stuga på Pite-Rönnskär med anledning av att lotsningen upphörde och flyttades till Skelleftehamn 1968.
Stugan hade i flera generationer tillhört familjen Sjöberg, som var lotsar. Järnhandlare Harald Bergström, som också hade stuga på Pite-Rönnskär, sålde av åldersskäl sin båt till oss. Han önskade i samband med affären avslutades att vid något tillfälle få åka ut en tur på havet. Det lovade jag att han skulle få.
En solig söndagsmorgon knackade Harald på och ville att jag skulle köra en tur med båten. Det var lugnt och fint på havet och han och hans Maja fick sin efterlängtade båttur ut till fyren Nygrån.
Många av stugorna på ön är från1700-talet och byggdes av Piteås fiskare. Det är många brudpar som vigts i kapellet ute på kyrkudden och många barn har döpts där i samband med sommargudstjänster, som hålls varje år med präster från Piteå församling.
Under den tid vi hade vår stuga lärde vi känna alla 24 stugägare. Det var Ulla och Evert Andersson, båtman, Ingrid och Ivan Lundqvist, Anna-Lisa och Stig Andersson, båtman, Irma och Vidar Lindström, Christina och Tord Stenberg, Elisabeth och Sören Modig, Rudolf Wallsten, Elsa och Erik Strandberg, mästerlots, Mariann och Rolf Grahn, mästerlots, Ellen och Erik Bergstedt, Jenny och Herman Berglund, mästerlots, Maja Hällgren-Lundberg, Anny Norbäck, Rigmor och Herbert Lindvall, Maja och Harald Bergström, Hanna och Evert Lindstedt, fyrmästare, Greta och K-G Lundbäck, Marianne och Anders Öberg, Aslög och William Vestman, överlots, Britta och Hans Fjällström, Gunborg och Gösta Forslund, båtman, Ann-Mari och Martin Lundholm, båtman, Karl Rotsten, fyrvaktare, Barbro Lundgren, född Lindvall.
Stugbyn på Pite-Rönnskär är en idyll med de röda stugorna tätt intill varandra. Fyren, en så kallad Heidenstamfyr, är Sveriges högsta fyr. Den uppfördes år 1905 och är 37 meter hög med 172 trappsteg. Populär att bestiga och besöktes flitigt bland annat av goda vänner som fick klättra upp och beundra den vackra utsikten.
Ett fint sommarminne var när Dagmar, mästerlotsen Lindqvists dotter, och Gustav Lundström postmästare från Stockholm, kom med sin stora koster med stormast och segel och inombordsmotor varje sommar. Båten hette ”Dagun”, Gustav var en riktig sjöman. Han spelade dragspel mästerligt, då blev det ofta visor av Evert Taube.
Vår närmaste stuggranne var barnmorskan Maja Hällgren-Lundberg. Hon hade en vindflöjel med en stork som höll en liten baby i näbben, på taket till sin lilla stuga. Jag klippte gräset runt vår stuga med en handdragen gräsklippare. Då brukade jag även slå åt Maja Hällgren och Anny Norbäck. Som tack för hjälpen fick jag gott hembakat bröd och en kaffetår.
Hos Evert Andersson och Tord Stenberg fanns ofta rökt och halstrad färsk sik och abborre. Det var bara att komma förbi och smaka. Varje midsommar firades med lekar, spel, sång och dans runt den vackert klädda midsommarstången.
Vid surströmmingspremiären samlades alla från ön och nära vänner och bekanta som blivit inbjudna. Vi gjorde en stor fest med sång och musik i den gamla lotsstugan som nu är museum och samlingslokal för öbor.
I dag är yrkesfiskarna borta, lotsarna och fyrvaktarna likaså. Men på Pite-Rönnskär finns ättlingarna kvar. Jag är tacksam för den tid jag och min familj fick på ön. Att vi fick lära känna dessa fina och snälla människor.